Var står jag då? Jag vet inte. Vi pratar kultur och att se de positiva sidorna av tillstånd/avvikelser/funktionsnedsättningar. Att alla människor är lika värda och rätt att existera. Jag är inte anti-abort och jag har inga problem med just abort då jag har svårt att se ett foster som en människa. Men det är som sagt en svårt fråga. När blir man en människa? Foster är ju funktionsdugliga (fy vilket vidrigt ord) innan 9 månaders slut. Mamman har kontakt med fostret i magen och fostret kan känna igen röster. Sjukvården kan rädda foster i princip i samma vecka man får göra sen abort.

Men om vi accepterar selektiv abort/genterapi så kommer det att bli färre människor med funktionsnedsättningar. Kvar kommer att vara de som som skadas eller drabbas av sjukdom efter eller i samband med födseln. Det är ju förvisso ganska många men med utvecklingen inom vården kommer ju även dessa att bli färre.

Men för att återgå till att välja bort. Med mina funktionsnedsättningar skulle jag bli bortsorterad. Det är funktionsnedsättningar som kommer man i framtiden förmodligen kommer att kunna screena tidigt eller innan graviditeten. Är det bra? Om jag blir bortsorterad innan jag ens finns till så är det ju en ickefråga på något sätt. Det spelar ju ingen roll för mig eftersom jag inte ens existerar. Spelar det någon roll om jag slipper leva ett liv med mina funktionsnedsättningar? Hade jag valt att föda ett barn som jag visste skulle få genomleva (-lida?) samma som jag om jag kunde välja bort det?

Vi pratar om aspie-kulturen och hur viktig den är och hur aspisar är en viktig del av samhället. Precis som dövkulturen. Men allvarligt – om vi kan välja – skulle vi inte välja bort egenskaper som kommer att ställa till problem för våra barn? Sådant som är kriterier för aspisar? Jag är jag och min aspighet är ju en del av mig men visst hade jag velat vara utan svårigheterna med t ex sociala interaktioner. Mitt liv hade varit så mycket lättare om jag inte hade haft det problemet och min minnesstörning. Min känsla är att det vore förmätet att säga något annat.

Vi kan välja till egenskaper som förmåga att fokusera och läsbegåvning och kan man få det utan svårigheterna med aspergers så vore det väl mycket bättre? Eller? Är dövkulturen eller aspiekulturen viktig för vår samhällsutveckling? Behövs funktionshinder för att lära oss ödmjukhet? Jag vill inte välja bort mitt barn och jag är megastolt över vad han åstadkommit med de resurser och med den start han fick i livet. Men visst hade jag önskat att han inte mått så dåligt i perioder. Att det inte hade varit så kämpigt för honom och i förlängningen för mig som anhörig som står vid sidan maktlös. Som professorn sa ”jag vill hellre ha enn lyckligt barn än ett geni”.

Men vad är lycka? Kan vi vara lyckliga om vi inte upplever olycka? Hur mycket olycka måste vi känna för att känna lycka?

Fler frågor och ännu förre svar. Hjälp mig!

Jag reagerar fysiskt på bilder på spindlar vilket påverkar min mentala förmåga vilket får som konsekvens att jag inte kan tänka. Hela min aktivitet på FB fick avbrytas pga din profilbild. Hade det varit en avlägsen bekant nånstans hade jag tagit bort denne från min vänlista så hade saken varit ur världen. Men du är min bästa vän och jag vill ha dig på min vänlista. Du är dessutom aktiv på FB så jag ser dig ofta. Och så vill jag att det ska vara. Jag anser mig inte vara vem som helst för dig och därför ställer jag högre krav på dig än vad jag gör med andra.

Jag förstår fortfarande inte var man kan åka på behandling utan pengar. Du får gärna tipsa mig om det. Jag har aldrig nånsin hört talas om nån som ger behandling gratis. Dessutom är mina två andra stora fobier/tvång mycket värre och mer funktionshindrade än spindlarna så jag har mycket att kämpa med. Jag påbörjade ett samtal om detta på vpm men bröt ihop för det var så jobbigt. Jag har aldrig fått kbt trots att jag efterfrågat både det och samtalsterapi för mina andra svårigheter. Istället har jag blivit tvungen att tackla alla mina delar av min funktionsnedsättning på egen hand vilket tar tid och kanske inte alltid är det bästa. En ensam knarkare är i dåligt sällskap heter det och det kan lika gärna stämma överens på fobiker/ocd*.

Att inte gilla inlägg, bilder och kommenterar för att de är stötande är en helt annan sak. Visst kan du be dem att ta bort det men där kommer ju fri- och rättigheterna in som du så riktigt påpekar. Och du är givetvis fri att ha vilken profilbild du vill. Till och med en olaglig bild vad mig anbelangar. Du får även ha en spindel som profilbild men då får du ju ta konsekvenserna av det (hänvisning andra st ovan). Jag anser fortfarande inte att jag martyrar mig i det här fallet – jag talar om förutsättningarna. Faktan – så här är det. Jag kan göra något åt det men inte på en gång och inte så fort. Jag är normalt mycket accepterande, som du vet och vilket vi har bråkat om ett antal gånger. Jag kände dock att detta inte handlade så mycket och fri&rättigheter som om vänskap och respekt för varandra.

Jag anser inte att det är viktigt för dina fri-&rättigheter att ha en bild på en profilbild spindel. Du får däremot gärna skriva hur mycket du vill om spindlar eller vad som helst för det kan jag ignorera. Text har inte samma fysiska påverkan (på mig, i detta fallet). Finns det vänner, som du värnar om, som är skräckslagna inför en bild på ett bi – nej då anser jag att man visar respekt mot denne och undviker att lägga upp en bild på ett bi. Vi pratar om kraftiga fobier här. Inte ett lätt stänk av obehag.

*OCD = Obsessive Compulsive Disorder = tvångssyndrom vilket ofta ingår som en del i Aspergers syndrom. Symtomen är tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångssyndrom är ett vanligt funktionshinder som drabbar minst två procent av befolkningen. Källa: http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html