Gröngöling

Slötittade på reprisen av OS-invigningen igår. Invigningen är typ det enda jag brukar se av OS då jag är ganska ointresserad av sport och framförallt tävlingar.

Invigningen var lite lam men klart godkänd. Hon som galde fram Canadas nationalsång kunde jag ha varit utan dock men jag gillade framförandet poeten Shane Koyczan stod för där han definierade Canada. Shane är slam poet och tydligen medgrundare av spoken word och det kändes rätt ovanlig att se på en OS-invigning.

Men mest av allt uppskattade jag kd lang!!! Vilken kvinna! Vilken sång (jag vet att det är Cohens)! Vilken röst! Vilken utstrålning! Vilken inlevelse! Jag var livrädd att hon skulle falla ner från tornet hon stod på när hon gick fram och tillbaka under sången. Förhoppningsvis var micksladden lagom kort för att hon inte skulle närma sig kanten.

Jag har hört kd lang förr men aldrig egentligen sett henne men nu är jag såld. Skulle chansen någonsin uppkomma att jag skulle hamna med henne på tu man (!) hand skulle jag förmodligen starkt överväga att bli lesbisk. Jag är förälskad!