Gröngöling

Sambon nämnde det för några dagar sen och nu fick jag en liten blänkare på mejlen om rektorn för Sundsgymnasiet i Vellinge som kåserat i en liten lokal reklamblaska i Staffanstorp. Rektorn i fråga, Gert Åkesson, kåserar tydligen regelbundet för reklamblaskan Spegeln.

Senaste kåseriet handlar om vad jag uppfattar hysterin kring funktionshinder och sjukdomar eller vad han själv uppger – svininfluensen. Men innan han kommer till själva kärnpunkten så hinner han i två stycken förlöjliga och reducera ett antal sjukdomar och funktionshinder såväl som föreningar och organisationer till påhittade fantasifoster och kvarnvingsbekämpade störningselement.

Men jag ska inte skriva om rektorn dumhet, andra intellektuella brister eller lämplighet som rektor. Det har andra gjort tillräckligt till exempel här och här. Och alla som känner mig kan räkna ut vars jag står. Läs dock gärna rektorns ursäkt på Vellinge kommuns hemsida.

Men då jag blev nyfiken på vad denna rektor skrivit ville jag läsa hela kåseriet och försökte leta upp den men misslyckades. Spegeln har censurerat bort den biten i texten på hemsidan och i pdf:en där man inte bara kan ta bort en liten bit text har de skurit bort hela hans kåseri. Ingen förklaring. Ingenting.

Jag hittade en nästan ett år gammalt inlägg där Spegeln är inblandad.  Där har Stefan Svensson förvarat tidningen, sig själv, arrangemanget e.d. (jag har inte satt mig in i hur och vad) i sin roll som ansvarig utgivare av Spegelntidningarna. Men i frågan om ett litet kåseri i tidningen tar tydligen tidningen helt avstånd från kåsören och helt enkelt censurerar bort honom som en liten besvärande fluga. Inte en liten blänkare om att tidningen står eller inte står bakom honom eller nånting. Bara borta som om texten aldrig existerat.

Jag hittade dock den ursprungliga texten som någon sparat och kunde själv läsa hela kåseriet. Jag fattar uppriktigt inte varför Spegeltidningarna valde att ta bort alltihop. Vad trodde de att de skulle åstadkomma genom att göra så? De borde vara mer upplysta än så och förstå att ingenting på nätet nånsin försvinner. Inte ännu i alla fall. Men i den ”orwellska” samhällsordning vi är på väg in i kanske det inte bara blir troligt utan en faktisk sanning en dag.