Ibland stannar vissa böcker hos mig. Douglas Adams har den effekten på mig. Arto Paasilinna har det också. Nu senast läste jag Uppdrag: Skyddsängel av Paasilinna. Jag älskar hans böcker men ingen kan nog mäta sig med den första jag läste av honom – Kollektivt självmord. Kanske är det som med heroinistens jungfrusil – det kan aldrig bli så där underbart som den första.

Även Henning Mankell har den effekten på mig. Inte de om Wallander dock utan de tidigare som Fångvårdskolonin som försvann och Dödsbrickan. Kanske Mankell haft den största effekten på mig. Ja förutom Astrid Lindgren förstås. Hon är världsklass. Ingen och då menar jag ingen kan mäta sig med henne. Alla kategorier.

Jag kan känna avundsjuka på människor som inte läst vissa böcker ännu. De har hela nöjet kvar! Framförallt känner jag om Steig Larssons böcker. Jag vet egentligen inte vad det var med hans böcker men jag sträckläste dem i princip. Jag blev otroligt nedstämd när jag var färdig med den sista. Länge gick jag och hoppades på ett fjärde okänt outgivet manuskript. Jag kan fortfarande känna stor sorg och saknad efter Millenium-böckerna.

Jag har inte sett filmerna. Jag vågar inte. Jag är så rädd att de ska förstöra min underbara känsla från böckerna. Så blev nästan fallet när jag råkade se en bit av filmatiseringen av Val McDermids böcker om Carol Jordan och Tony Hill. Vilken total besvikelse!

Jag blir både glad och sorgsen när jag ser att Millenium toppar Amazon. Glad för att fler upptäckt honom och sorgsen för att jag aldrig kan få läsa fler av honom.

Just Åsa Larssons Det blod som spillts råkade jag dubbelläsa samtidigt med Mikael Niemis Mannen som dog som en lax vilket var en aning förvirrande. Bägge utspelar sig i de nordligaste delarna av Sverige och behandlar bägge det norrländska landskapet med stor kärlek, meänkieli och polisutredningar. Dessutom med självständiga starka kvinnor.

Sen ramlade jag oförhappandes över en form av deckare av Douglas Kennedy Den gåtfulle fotografen. Mycket läsvärd ända fram till de sista kapitlen som kändes hastiga. Som att bygga upp spänning till max och sen bara avsluta i ingenting, ett antiklimax. Men jag funderar fortfarande på handlingen i den boken och det är väl betyg gott som något.

Jag har länge velat läsa Lars Kepler Hypnotisören och när jag var i Stockholm första vändan lyckades jag glömma min bok hemma och var ”tvungen” att köpa en och passade då på. Men ack vad jag blev besviken. Den är visserligen spännande och man vill som läsare veta vad som händer och därför läser klart men dialogen är synnerligen krystad och personerna overkliga. Kepler är tyvärr en trist icke förtjänad hype. Jag minns inte ens huvudpersonerna trots att det inte ens är en vecka sen jag läste ut den.

Min chef verkar vara mycket förtjust i pocketdeckare och jag klagar inte för jag har lånat flera av dem. Vid Läckberg går gränsen dock. Jag har inte läst en enda Läckberg och jag tror inte jag kommer att göra det heller. Känns ungefär lika falskeligen hypad som Liza Marklund och hon är ju inte nämnvärd som författare.

Men på jobbet hittade jag Nigel McCrerys bok om Samantha (Sam) Ryan Rop i natten. Jag blev glad för hur mycket jag än ogillar engelska tv-deckare så gillar jag böckerna. Och jag läser gärna böcker om rättsläkare och jag tror jag för många år sen läste någon eller några av hans böcker men mycket vatten har uppenbarligen runnit sen dess för jag är mycket missnöjd. Boken är så tydlig skriven av en mycket engelsk traditionell man med syn på kvinnor och sex i stil med horan och madonnan vars främsta uppgift är att tillfredställa mannen oavsett det gäller att ta hand om familjen eller sexualiteten.

Sam Ryan är (sgs iaf) ensamstående kvinna i karriären liksom Therese Fossnes (Mannen som dog som en lax) och Rebecka Martinsson (Det blod som spillts) samt Karin Jacobsson (Den inre kretsen) och verkar ganska nöjda med det livet och den friheten men McCrery verkar ha något djupare behov att framställa kvinnorna i boken som förtorkade, längtande och totalt malplacerade annat än som bihang till männen.

Men jag återkommer när jag läst klart den. Mycket kan hända på sextio sidor.

Senaste kåseriet handlar om vad jag uppfattar hysterin kring funktionshinder och sjukdomar eller vad han själv uppger – svininfluensen. Men innan han kommer till själva kärnpunkten så hinner han i två stycken förlöjliga och reducera ett antal sjukdomar och funktionshinder såväl som föreningar och organisationer till påhittade fantasifoster och kvarnvingsbekämpade störningselement.

Men jag ska inte skriva om rektorn dumhet, andra intellektuella brister eller lämplighet som rektor. Det har andra gjort tillräckligt till exempel här och här. Och alla som känner mig kan räkna ut vars jag står. Läs dock gärna rektorns ursäkt på Vellinge kommuns hemsida.

Men då jag blev nyfiken på vad denna rektor skrivit ville jag läsa hela kåseriet och försökte leta upp den men misslyckades. Spegeln har censurerat bort den biten i texten på hemsidan och i pdf:en där man inte bara kan ta bort en liten bit text har de skurit bort hela hans kåseri. Ingen förklaring. Ingenting.

Jag hittade en nästan ett år gammalt inlägg där Spegeln är inblandad.  Där har Stefan Svensson förvarat tidningen, sig själv, arrangemanget e.d. (jag har inte satt mig in i hur och vad) i sin roll som ansvarig utgivare av Spegelntidningarna. Men i frågan om ett litet kåseri i tidningen tar tydligen tidningen helt avstånd från kåsören och helt enkelt censurerar bort honom som en liten besvärande fluga. Inte en liten blänkare om att tidningen står eller inte står bakom honom eller nånting. Bara borta som om texten aldrig existerat.

Jag hittade dock den ursprungliga texten som någon sparat och kunde själv läsa hela kåseriet. Jag fattar uppriktigt inte varför Spegeltidningarna valde att ta bort alltihop. Vad trodde de att de skulle åstadkomma genom att göra så? De borde vara mer upplysta än så och förstå att ingenting på nätet nånsin försvinner. Inte ännu i alla fall. Men i den ”orwellska” samhällsordning vi är på väg in i kanske det inte bara blir troligt utan en faktisk sanning en dag.

Senast köpta inbundna bok: Pinsamt nog kan jag inte minnas vilken bok jag köpte sist. Troligen barnböcker till min väninnas dotter. Kanske en Mankell. Har av ekonomiska skäl legat lågt med bokinköpen på sistone.
Senast köpta pocketbok: En deckare, tror det var Michael Connolly. Men troligen begagnad på second hand. Eller så var det kanske en av Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe.
Favoritgenre: Deckare. Utan tvekan. Är även mycket förtjust i serier.
Ultimata längden på en bok: Oj det var svårt. Det är ju så beroende på humör. Mår jag skit vill jag ha lättlästa ganska simpla böcker kanske 300-400 sidor. En spännande skönlitterär bok eller deckare kan vara nästan hur lång som helst för jag blir i alla fall deprimerad när de är slut men 700 sidor är nog max för vad jag kan hålla någorlunda bekvämt i sängen.
Favoritbokhandel: Adlibris, Bokus och alla antikvariat och second handställen.
Favoritbibliotek: Halmstad stadsbibliotek.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Där jag läser mest och bäst är sängen. Annars köksbordet.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): En hängmatta hade varit det ultimata men jag gillar även att läsa gåendes. Gäller bara att hitta en promenadväg som inte är så trafikerad…
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Mankell, JK Rowling, Peter O’Donnell, Tolkien och Val McDermid.
Bästa lässnackset: Lösgodis måste ju vara bäst för läsning för det kladdar i regel inte och man kan ta det automatiskt utan att avbryta läsningen.
Bästa läsdrycken: Kaffe eller Ramlösa.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Ibland tv:n men sällan radion. Utomhusljud som fågelkvitter går bra men bäst är ljudet av regn.
När på dygnet läser du helst? När jag har tid eller tar mig tid men alltid när jag ska sova.
Bästa bakfylleläsningen: Herregud vem läser när man är bakfull? Då är det på sin höjd lätta tv-serier på låg volym med stängda ögon.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Böcker kan i princip läsas varsomhelst överallt. Jag läser gärna på tåg men jag kan inte säga att det finns bättre eller sämre litteratur för just kollektivtrafik. Bästa väntboken vore nog en bättre fråga och då blir det en deckare till exempel Michael Connelly som man inte måste sträckläsa för att haja sammanhanget.

Och jag som idag inte ens kan tänka mig ett liv utan toapapper, pappersbindor och blöjor.

En annan av Lils döttrar gifte sig med Gerard Versteegh och fick några barn som åker vattenskidor – utan skidor. Kallas uppenbarligen barfota. Jag har aldrig testat att ens åka med skidor. Men så har jag inte en familj vars ägor inbegriper sjö såväl som båt.

Det finns säkert mer att söka på familjen Drangel men genom Gerard ramlade jag in på familjen Versteegh som är en synnerligen intressant familj. Under researchen har jag känt en vagt bekant känsla jag inte kunnat placera tills jag läste en artikel av Erik Amcoff varvid bitarna föll på plats. Jag har nyligen läst Stieg Larssons deckare och förebilden till familjen Vanger kunde mycket väl vara hämtad från familjen Versteegh.

Bröderna Fredrik (Fritz) Hendrik Versteegh och Arend Nicolaus Versteegh var bägge två, vid sekelskiftet, direktörer för ett antal större eller mindre företag till exempel Sandvikens ångsåg och Graningeverken som innefattade Sandvikens sulfatfabrik, Utansjös sulfatfabrik, Bollsta sågverk samt Österforsa träsliperi. Fritz var dessutom nederländsk vice konsul. Arend får en son, Gerhard, som senare blir vd för bland annat fabriken Utansjö som ligger i Ådalen.

Våren 1931 strejkade arbetarna på Graningeverken i sympati för arbetarna på sulfatfabriken Marma-Långrör AB som hotades med lönesänkningar. Gerhard anställde ett antal strejkbrytare och vi vet ju hur det slutade. Tydligen var Gerhard en tjurig typ som ständigt låg i fejd med allt och alla och dessutom inte behandlade sina anställda alltför väl. Han gav sig även på dem som kritiserade honom ibland handgripligt vilket åtminstone vid ett tillfälle slutade i rättegång.

Gerhard var dock inte svårare än att han hittade en kvinna och gifte sig och fick en son som döps till Arend. De har inte mycket till fantasi i den där familjen. Arend är f.ö. polare med Ian Wachtmeister som han bygger lyxkåkar i Smögen tillsammans med. Arend i sin tur får minst två söner och då fantasin är totalt på upphällningen döps en av sönerna till Gerard.

Dessa två bröder ägde och drev ett tag (drygt 30 år) en bensinstation på Strandvägen i Stockholm och där börjar år 1979 den ene att hyra ut film. Filmverksamheten växte och man började leverera till andra bensinstationer och företaget Videogruppen kom till. Filmförsäljaren Gerard gifter sig med Cissi och grundar film2home som idag ingår i Bonver Entertainment Group AB.

Familjen har dessutom ett gäng andra företag som Bonver Logistics AB, ODS Business Services Scandinavia AB, Ameibo, EMU & partners, EDU solutions, Ebolusi m.m. För att inte glömma Versteegh group som jag tror men inte säkert vet, har uppgått i Bonver. Förutom alla bolags- och styrelsearbeten (Gerard sitter (eller i alla fall satt) som ordförande för Handelskammaren och han har engagerat sig för Lidingös framtid) gick de sig och köpte det Drangelska släktsäteriet Väsby där Lil växte upp.

Gerard, eller Gerre som han uppenbarligen vill bli namngiven, säger sig vara först (2006) i Norden med att erbjuda lagligt nedladdat film på nätet och har kallats ”mediedistributör”, ”hyrfilmsmagnat”, ”videopionjär” och ”nätentreprenör”.  Bonver förser mer än 3500 butiker med filmer och annan underhållning och Bonver distribuerar runt femtio procent av alla videofilmer i Sverige.

Men Gerre är inte nöjd. Han förlorar pengar. Eller respekt. Jag är inte säker på vad. Han har i alla fall startat ett uppror för att motverka piraterna. Han lägger skulden på bredbandsleverantörerna lika mycket som på politikerna som inte är vatten värda i hans ögon.

Det finns för många politiker och för få statsmän i dag. Det vill säga för få som jobbar på lång sikt. Om någon politiker vågade ställa sig upp och säga att piratverksamhet är åt helvete så skulle myntet kanske falla ner hos fler människor!

Det är bredbandsoperatörernas fel. Bredbandsleverantörerna tjänar pengar på folks illegala nedladdning av musik och film. Därför vill de inte hindra allmänheten från att ladda ner.

Gerre är orolig för kvalitén på musik och film i framtiden då jobben försvinner för att den är olönsam.

Och då ser vi att jobben försvinner eftersom musik- och filmindustrin blir mer och mer olönsam.

Artisters verk utnyttjas och lönsamheten minskar så pass att vi riskerar sämre kvalitet på musik och film i framtiden.

Anledningen till att filmer inte blivit lönsamma verkar enligt analytiker iofs ha flera olika orsaker. Bland annat nämns bonusar och royaltys till filmstjärnor, regissörer och producenter som kan stå för 25 % av en films omsättning. Sen slog inte blueray som förståsigpåarna förutspått och liksom för porrindustrin verkar folk föredra digitalt/streamat.

Länkar:
Bloggywood
Filmnerden.blogg
Variety.com

Så visst betalar vi för kultur, musik såväl som film och litteratur. Vissa vill betala men hindras på grund av konstifika svårigheter som att man tvingas att använda en viss webbläsare (film2home) eller att det helt enkelt inte går att göra från Sverige (Itunes). Men det finns ju de som tagit till sig tekniken och gör fett med pengar på att lägga ut saker gratis. Monty Python ökade sin dvd-försäljning med 23 000 %! Och Unni Drougge som la ut sin ljudbok på TPB och fått tillbaka för sina utlägg flera gånger om.

Men enligt Gerre har det inom musikbranschen försvunnit 3500 jobb och omsättningen har minskat med femtio procent de senaste fyra åren respektive sju åren. På fyra år blir 3500 jobbtillfällen ca 76 i månaden. Om nu siffrorna skulle stämma kan man jämföra det med de 6475 personer som hitintills sagts upp i april. (AF:s statistik för vecka 16, 2009). Dock tror jag att de försvunna jobbtillfällena inom musikbranschen hänger mer ihop med arbetslöshetskassans ändrade regler som är bisarra och har förstört för många kulturarbetare.

Varje år säljs 25 miljoner dvd-filmer och 15 miljoner biobesök görs. Samtidigt laddas det olagligen ner 45 miljoner filmer. För oss är det som att försöka att sälja sand i Sahara. Har vi inga intäkter kan vi inte förbättra tjänsterna, säger Gerard Versteegh.

Och det är ju sant att dvd-försäljningen gått ner. Framförallt inom porrindustrin. Som håller på att slås undan av streamad amatörfilm. Men då jag inte är så duktig researcher så vet jag inte om Gerre äger aktier i porrbranschen. Skulle dock inte förvåna mig då porr är en mycket företagsam bransch och Gerre verkar ju vara en företagsam herre.

Jag tänkte utmana Gerres statistik en smula med lite statistik jag hittade på nätet. Tack Scaber Nestor! Gerre som varande ”nätentreprenör” kan säkert googla och hitta statistik annars är han fri att använda sig av länkarna.

Under 2008 har:

• försäljningen av dvd-filmer stigit med drygt 4 %.
• den digitala försäljningen av musik under första halvåret ökat med 10 %
• biobesöken slagit rekord för 2000-talet.
• ljudboksförsäljningen ökat med 56 %.

Dessutom har konsertbesöken har ökat med 22 procentenheter sen 80-talet.

Så Gerre, jag ska inte hålla det emot dig att du är sonsonson till A.N. Versteegh och en av arvtagarna till Graningeverken. Inte heller att du är sonson till direktören för Utansjö Cellulosa AB i Ådalen 1931. Jag ska inte heller hålla mot dig att du köpte en fordran på Björn Borg på 1,3 mille från mäklaren för 20000 kronor.

Det var som att köpa en lott

Gerard Versteegh (1998)

Men jag tänker inte, aldrig någonsin, acceptera att sådana som du bidrar till ett slutet och (mer) övervakat samhälle för att du ska tjäna (mer) pengar. Jag tänker kämpa till jag dör för våra grundlagar och rätten till dem oavsett social status och rikedom.

Jag tänker inte heller, aldrig någonsin, acceptera att du använder dig av kulturarbetare och påhittad (?) statistik som skäl för att rättfärdiga dina avsikter. Oavsett vad dessa må vara.

Källor:
http://www.emfas.com/company/S-5563417731-47292107/R1000488/2

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/premiar-for-kop-av-nedladdningsbar-film-1.580773%20-%2095k

http://209.85.129.132/search?q=cache:Wm4GjWa4IioJ:www.adalen.org/dokument/dokfolk7.pdf+Arend+Versteegh&cd=13&hl=sv&ct=clnk&gl=se&lr=lang_sv&client=firefox-a

http://www.socialisterna.org/offensiv//arkiv/699/adalen31.html

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9805/29/borg.html

http://www.sre.nu/index.php?option=com_content&view=article&id=169%3Afildelningsseminarium&catid=43%3AsistaNyheter&Itemid=102&lang=sv

http://www.bonver.se/lang_se/Marknad/index.htm

http://www.bonver.se/lang_se/company/historia.htm

http://www.neonet.com/sv/Investor-Relations/Corporate-Governance/Presentation-av-styrelsen/

http://www.moderat.co.uk/styrelsen.html

http://www.gt.se/nyheter/1.704381

http://www.uwc.se/newsite/alumni/nyhetsbrev0901.html

http://209.85.129.132/search?q=cache:a0u-LJ_RJoQJ:eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do%3Furi%3DOJ:C:1998:143:0027:0027:SV:PDF+Arend+Versteegh&cd=97&hl=sv&ct=clnk&gl=se&client=firefox-a

http://209.85.129.132/search?q=cache:8p7NmFyBNhsJ:www.kulturarvvasternorrland.se/Portals/0/KulturguideMurberget.pdf+Arend+Versteegh&cd=138&hl=sv&ct=clnk&gl=se&client=firefox-a

http://piratbyran.org/index.php?view=forum&a=thread&id=36579&fview=1&hilight=f%26ouml%3Brsvarbar

http://www.christiangustavsson.se/?p=146

http://www.ltu.se/polopoly_fs/1.30615!affarsvarlden.pdf

Tillägg:
Det finns ännu en Gerard, med mellannamnet Michael, Versteegh som är bosatt utomlands där han bland annat har företag på skatteparadis-ön Jersey. Han råkar även vara en av de 1000 (plats 691) rikaste i Storbritannien med en förmögenhet på 965 miljoner kronor. Denne Gerard sitter även med i styrseln för Nya moderaterna i Storbritannien. Tänka sig.

Din kulturtyp är:
Grattis! Du är en finsmakare med snille och stil.
Du är en person som hunnit få både god smak och dyra vanor. På helgerna läser du noga alla delar av tidningen innan du börjar laga en Coq au Vin. Dina bokhyllor är fyllda av konstböcker som du kanske inte läser så noga men som skapar atmosfär i hemmet. Och det är ju nog så viktigt. Du grämer dig över att du aldrig kommer att få råd med ett hur i Provence.
Dina program: Snittet, Nya vågen
Prova även: Kino

Om en finsmakare innebär att man inte diggar vad som helst så köper jag det. Om jag har stil och god smak är nog något jag skulle få äta upp många gånger om, om jag påstod mig besitta detta. Dyra vanor har jag förvisso men de består mest i höga böter för icke i tid återlämnade låneböcker på stadsbiblioteket.

Men konstböcker har jag faktiskt. Den svenska målarkonstens historia som jag skulle gett till Nickan i födelsedagspresent för några år sen men glömde, samt en reklambok från nån bokklubb om Rembrandt. Jag har även en bok om opera som jag fått i julklapp. Sen är det ju en fråga vad man anser vara konst. Jag har flera stycken böcker om teckning och skiss och serieskapande. För att inte tala om alla serieböcker i sig. Det finns förvisso några konstböcker jag skulle vilja ha och som saknas i min hylla. Till exempel Gates of Graffiti eller Graffiti World: Street Art from Five Continents.

På helgerna läser jag möjligen tidningen Arbetaren vilken är den enda vi prenumererar på. Någon annan tidning har vi inte råd med och följaktligen läser jag inte dem förutom på jobbet (HN) eller några på nätet. Vad Coq au Vin är får jag slå upp på Wikipedia nångång när jag orkar uppmana så pass mycket intresse att jag verkligen vill veta. Atmosfär i hemmet för mig innebär matos (inte vidbränt), massor av böcker och kärlek. Det mesta angående Provence jag grämer mig över är att jag inte kan stava till det. Jag skulle dock vilja åka dit. Det står faktiskt på önskelistan; näst efter Venedig, USA, Ryssland, Peru, Laos och hälften av Afrikas länder.

Radioprogrammen Snittet och Nya vågen som jag påstås lyssna på upptäckte jag först idag och förstår inte hur jag kunnat missa dem. Jag la till dem i min podcaster-prenumeration omdelbart  Kino däremot brukar jag lyssna till regelbundet. Nu senast handlade det om porr. Hur amatörena tar över porrindustrin genom att spela in hemvideos och lägga ut på motsvarigheter till Youtube. Mycket intresssant.

Jag hoppas verkligen att hela kulturtyp-testet är en test över vilka fördomar vi har om kultur och kulturkonsumenter.  Jag växte upp i ett strikt arbetarhem med folkpark och barnteater som turnerade runt med en båt. Bio var det mesta kultur vi konsumerade utanför hemmet där tv:n var den samlande kraften med Hylands hörna och Bosse Larsson. Jag är en enkel och ganska chosefri människa som uppskattar så kallad finkultur. Jag går gärna på opera, teater och musikarrangemang. Jag älskar klassisk musik lika mycket som blues eller hårdrock beroende på situation och humör. Och jag släpar med sonen och den mer motvilliga sambon på allt från traditionell teater till nyare dansföreställningar. Sambon å andra sida drar ut oss på poesi och alternativ performance.

Så visst är jag – enligt mina mått mätt – en finsmakare och en människa med såväl snille som stil. Så de så!

Jag minns faktiskt inga skivbutiker från min barndom. Jag minns ett antal skivbutiker från början av 90-talet då min polare som är diskofil släpade runt mig i Sverige och Danmark i olika mer eller mindre suspekta butiker med vinyl. Bland annat var vi i Reftele – Rockens rötter i Reftele - som är Sveriges äldsta postorderbutik och som fortfarande existerar. Då var det rad efter rad med backar fyllda med vinyl. Jag köpte flera countryplattor där vilka jag alltjämt har kvar hemma. Några gånger åkte vi till Vessige där det fanns en butik som sålde vinyl i gamla banken. Idag finns inte just den butiken kvar. Jag tror den existerar dock men jag vet inte var. Dock spelas det fortfarande musik i gamla bankvalvet.  Eftersom jag idag bor endast ett litet stenkast därifrån passerar jag ofta huset och kan höra hur det repas där inne.

På något vis tog cd:n död på skivbutiks-eran. Det är inte samma känsla att bläddra i cd-skivor som vinyl. Cd-skivor är plastiga och opersonliga. Jag har suttit och kramat vinylskivor men jag skulle inte få för mig att krama en cd-skiva. En cd är vass och gör ju ont medan vinylskivan har underbart smäckra former och en rundad kant som jag kan sitta och fingra på i timmar av ren njutning. Man kan trampa på en vinylskiva, böja den men ändå lägga den på spelaren minuten efter men trampar man på en cd-skiva blir det troligen en liten tur till vårdcentralen för omplåstring för att följas av en tur till tippen för att göra sig av med de tusen bitar som blev resultatet av den f.d. cd-skivan. Och det UTAN musikackompanjemang.

Idag gör jag sällan skivinköp och i sådana fall sgs aldrig cd-skivor. Sambon köper vinyl tills pengarna tar slut och sen lånar han pengar för att köpa skivspelare när han spelat sönder de gamla. Längs med väggarna hemma trängs backar med vinyl på ena kortväggen. I garaget står det ännu fler backar med vinyl. Vi har nog en fem-sex stycken skivspelare. Sambon var iväg och köpte en till häromdagen så det är kanske sju numera. Det är lite oväntat med tanke på vårt i övrigt inte högteknologiska men dock teknikvänliga hem. Vi har datorer överallt och kopplat nätverk med x-box, stereo och projektor för att se på tv och film. Men längs de bägge långväggarna trängs svarta hemsnickrade trähyllor med böcker i alla former för att lite oväntat avslutas i hörnet med fem stycken Ikea Bennet-hyllor fyllda med dvd-filmer.

Helt underbart var det när Wallis tackade advokat Pontén och klart avslutade förhöret med orden ”Tack så mycket” och fick herr Pontén att totalt att tappa ansiktet. Eller när han ifrågasatte Pontén ”Jag trodde du hade avslutat dina frågor”. Jag vet inte om det är lyckat att kalla advokat Danowsky för idiot (se tillägg) eller hålla långa föreläsningar om sin egen forskning när han ombeds att svara på en fråga. Hade jag varit jurist eller ombud i målet hade jag blivit galen men som privatperson och stort fan till Wallis jublar jag.

Jag har funderat mycket på vår familjs kulturvanor. Vi laddar ner och upp allehanda material på nätet. Vi är samtidigt stora konsumenter av kultur. Vi älskar allihop bibliotek. Vi handlar böcker och litteratur så mycket vi har råd med och går ofta på bio, konserter och andra liveföreställningar som teater, dans, opera och poesi m.m. Jag har funderat på om vi är unika som kulturkonsumenter och användare av bittorrents men av Wallis m.fl. undersökningar visar det ju att vi inte är så unika. Dessutom vore det litet förmätet att tro att vi skulle vara så annorlunda.

Jag går inte lika ofta på bio idag som förr vilket beror mest på ekonomi, udda jobbetider och familjesituationen. Nu är visserligen sonen stor att gå på bio själv vilket han gör men han har inte ärvt mitt stora filmintresse utan har funnit större nöje i tvåvägskommunikationen i dataspelandets värld. Men jag kan känna varje gång jag går på bio att hade jag blivit behandlad med respekt som filmkonsument hade jag nog gått mer. Då jag bor i en småstad går inte alla filmer upp här i stan trots att tekniken vore så lätt att lösa.  Dessutom ställs flera månader av bio in till förmån för stadens berömda buskis.

Jag åker ibland till andra städer och går på bio t ex Varberg som har en alldeles nyrenoverad biograf som är görmysig om än en aning kylig. Ganska ofta åker vi till Halmstad där mitt filmintresse väcktes en gång i tiden. Då fanns det tre biografer i centrum plus en för filmklubben (Figaro). Idag finns det en kvar, Röda kvarn, som är utomordentligt angenäm. Där finns fortfarande det genuina filmintresset kvar hos de som arbetar där. Figarosalen med sin breda duk har renoverats efter en vattenskada och jag hoppas innerligt att den kommer igång som filmvisningslokal igen. Figaro invigdes 1954 och stängde för kommersiell film 1974 men har varit plats för filmvecka och specialvisningar genom åren.

Ibland åker vi till Göteborg och Filmstaden men där blir filmbesökare så illa behandlade att jag blir ledsen. Biografen är jättefin men jag kan inte med att få stå i kö först för att köpa biljett, sen lika lång kö för att köpa popcorn och sen ytterliggare en för att köpa dricka för att sedan vallas som en skock får och få vänta vid en repavspärrning att få komma in i salongen. För något som jag dessutom betalar dyrt för. Jag går på bio för upplevelsen skull och vill bli behandlad som det och inte som en kugge i ett löpande band system där man ska få in så många besökare som möjligt på så kort tid som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Jag laddar inte ner film och ser hemma för jag är av den åsikten att film ska ses på bio. Jag är däremot ett stort tv-seriefreak och laddar gärna ner samma tv-serier som går på tv för att kunna se dem var jag vill, när jag vill. Visserligen är jag inte en så stor nörd att jag sparar serierna men jag har vänner som beställer och köper samlingsboxar av sina favorit tv-serier.

Mitt tv-tittmönster har nog rätt så mycket gemensamt med nästa generations tittare. Jag sitter sällan i soffan framför tv:n och ser på tv. Ofta har jag laptopen med när jag står och stryker eller tränar och kollar på tv eller tv-serier. Eller så ligger jag i sängen och slappar och kollar. Grejen är att jag vill välja. Inte tv-tablån. Jag älskar SVT:s play och fyrans möjlighet att kolla på material när jag önskar. Jag misstänker att jag inte är så unik där heller.

Tillägg: Det diskuteras huruvida Wallis verkligen sa idiot till Danowsky så jag låter detta öppet. Han kan ha sagt otroligt eller något liknande. Inte för att det förändrar min inställning till varken Roger Wallis eller Danowsky. Länk till Opassande och kommentarer