Inte så konstigt för det är ju de två partierna som står mig närmast och som jag röstat på i alla val. Piratpartiet har ju seglat upp och hamnar helt klart inom mina preferenser men PP kommer sällan upp i partikollen.

Sen brukar sossarna och centerpartiet följa, näst längst ner folkpartiet och allra längst ner på noll poäng hamnar alltid moderaterna och kristdemokraterna. Det speglar ganska väl mina värderingar.

Men i den senaste partikollen jag gjorde (tror det var tv4:s) hamnade sossarna överst! Sen mp och centern. Vänsterpartiet kom först på fjärde plats. Lite – eller snarare – mycket förvånande. Sosse är jag definitivt inte. Ibland tror jag att jag står närmare centerns värderingar än sossarnas. Åtminstone så länge Bodström härjar bland lagar och förordningar.

En ”pratis” idag lär väl vara FI:s brännande av pengar. Jag vet just inte vad jag tycker om det. Det är ju en bråkdel av vad ex sossar och modererat lägger på PR och det här gav nog mer uppmärksamhet än 100 000 gjort samma väg som de andra. Men jag undrar hur mycket goodwill det blir av att elda upp pengar. Det kan mycket väl komma att kicka dem rakt i fejset istället. Men det gav ju uppmärksamhet och det är ju själva meningen.

FI kämpar i motvind så det heter duga och lär väl få göra som miljöpartiet – rensa ut alla flumputtar och konspiratoriker. För FI:s del betyder det alla bitterfittor och ultrafeministextremistmanshatare för såna finns det allt för många för att FI nånsin ska bli ett reellt parti att räkna med.

* = Ordlek på gammalt talesätt

Men det är knepigt det här med privata företag som gör bra saker. Som Don’t & drive kampanjen som saluförs som vägverkets men har gjorts och drivs av ett privat företag. Eller Gratis i skolan. Eller Tidningen i skolan (som snart byter namn till Mediekompass) som ägs av TU – tidningsutgivarna som i sin tur ägs av medier och även driver egna aktiebolag. Eller det mest flagranta exemplet med Ronald McDonald hus.

Många använder barn på ett eller annat sätt i sin argumentation för sin sak. Alla tjänar de pengar på vår bekostnad och i några fall får vi något tillbaka. Som Don’t drink & drive. Jag hade ingen aning om att ett privat företag står bakom materialet men stödjer kampanjen stenhårt. Och skulle mitt barn bli allvarligt sjukt skulle jag inte tveka en sekund om vi fick erbjudande om att bo på ett Ronald McDonald hus.

Men det blir knepigt när vi överlåter utbildning och omsorg på privata aktörer. Som Helena från Rofub (ett av de s.k. organisationer som ägs och drivs av Pool media AB vars vd tjänar många miljoner om året)  kommenterar på Accent:s artikel:

Att det tyvärr också kan finnas en allmän uppfattning – att ”samhälls – eller behjärtansvärda frågor” – SKA eller BÄST sköts av stat, kommun eller i folkrörelseanda – är förstås beklagligt. Speciellt i lågkonjunktur och nu när kommunerna genomför smärtsamma nedskärningar.

Mig veterligt har ju även rätt så många företag drabbats hårt i lågkonjunkturen och fått skära ner. Och jag föredrar nog ändå att staten tar hand om välfärden i vårt land än att jag ska vara utlämnad till privata företag för välgörenhet. Det har gång på gång bevisats att godtycke ofta styr vem som ska få del av tillgångar/gåvor/välgörenhet. Det blir så lätt att gamla vanor, traditioner,  sedvänjor och konventioner blir ”regelverket”.

Jag vill verkligen inte att mitt liv ska dikteras av en medelålders skenhelig inskränkt snubbe som går i kyrkan på söndagarna och bedriver filantropiskt arbete med den ena handen medan han seglar till sitt lantställe. Ja jag har fördomar!

Men tillbaka till grundfrågan. En del privata företag gör bra saker. Det finns företag som låter all vinst gå tillbaka in i företaget. Företag som tar väl hand om sin personal och sponsrar lokala klubbar och organisationer. För katten hur många gånger har jag inte ätit sponsrad mat till Fontänhuset?!

Jag hade själv inte haft något emot att användas i syfte att utbilda personal, anhöriga, patienter och brukare om hjälpmedel. Det är något jag brinner för och skulle jag kunna leva på det samtdiigt som jag gör en bra insats så är det väl superbra. Eller?

Vilka är dessa oberoende superexperter då? Det vore intressant att veta. Ordförande är i alla fall Åke Nygren, professor i personskadeprevention vid Karolinska institutet som forskat om rehabilitering sen 1985. Förra året fick han 19,5 miljoner från AfA Försäkring för att forska om utbrändhet och depression inom människovårdande yrken.

Även den andra personen som hitintills offentliggjorts att ingå i rådet, Professor Irene Jensen, har fått pengar från AfA Försäkring. 2,5 miljoner för att följa upp följa upp ”vad som hänt tolv år efter rehabiliteringsinsatser för personer inom vård och serviceyrken som har icke-specifika rygg/nackbesvär”.

Vad ska rådet göra då? Förutom att kartlägga vilka det är som får denna rehabilitering vilken ingen verkar ha nån koll på.

Jag vill titta närmare på dem som blir utförsäkrade nu. Det är 57 000 personer. Vilka diagnoser har de? Det är ingen som vet det. Man tror att det är ryggar och nackar och lättare psykisk ohälsa, men jag vill kartlägga det.

På regeringens hemsida står det att rådet ”skall bistå regeringen i frågor med koppling till rehabiliteringsområdet” men enligt Dagens samhälle ska rådet  ”ge riktlinjer i första hand till primärvården men målgrupp är också Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen”.Undrar om de pratar om samma råd?

Regeringen har lovat Åke Nygren att om rådet kommer på bra idéer så kommer regeringen att utföra dem.

LO anser att rådet borde ha mer arbetslivsinriktad rehabilitering och det verkar ju vara en vettig tanke. Ska man rehabilitera människor till arbete så borde mer kunskap finnas om just arbetsmarknaden och inte bara fokusera på det medicinska.

En reflektion jag får när jag läser detta– borde de kanske tillsatt rådet INNAN de gjorde lagändringarna?

Missförstå mig rätt. Det är verkligen oerhört tragiskt med kvinnan som blev så utsatt och som till synes inte fick någon som helst hjälp av vården för sin psyksiska hälsa och stjälptes av byråkratin. Hennes suicid kan jag mycket väl förstå. Men reportaget i sig var så smörigt snyftigt att jag får krupp. Och återigen så mycket skam över psykisk ohälsa. Sonen kunde knappt uttala sig om sin mors psykiska hälsa. Läkaren skrev rappakalja och låtsades vara förtvivlad i reportaget när han medan kvinnan levde inte lyfte ett finger (som synes iaf) för att hjälpa henne.

Gunnar Axen som medverkade i programmet var även han en skamhyschare ”vi måste tala lågt så att inte de stackars tokarna inte tar sitt liv när de får veta sanningen”. Så sa han inte men kunde lika gärna sagt. Flera gånger hyschade han stämningsläget när det pratades om psykisk ohälsa. Man ska tala lågt och enkelt när man har med ’sådana’ att göra… (OBS ej citat)

Jag avskyr försäkringskassan men Axens lama ursäkter, som han dessutom upprepade, att det är bra att försäkringskassan granskar sig kritiskt, är ju löjeväckande. Försäkringskassan är utförare av alliansens idiotpolitik och får stå till svars för den idioti de är utsatta att utföra enligt lag. Visst kan försäkringskassan göra ett bättre arbete och visst kan de jobba mycket på sitt bemötande men de är till syvende och sist utförare av lag som regeringen bestämt.

Men om jag nu går till försäkringskassan så kan jag ju börja med debattartikeln i Aftonbladet idag. En sentens i den har jag hört upprepas förr men den blir inte mer förståelig för det. Men så har jag ju ingen femårig högskoleutbildning*

Försäkringen ska ersätta förlorad arbetsinkomst till följd av oförmåga att arbeta på grund av sjukdom. Försäkringskassan tar inte ställning till om en person är sjuk eller frisk, utan till om personen har arbetsförmåga kvar oavsett sjukdom.

Öh. Försäkringskassan tar inte ställning??? De dissar läkarnas intyg men hävdar att de inte tar ställning. Otaliga läkare kan skriva intyg om att arbetsförmågan är nedsatt eller obefintlig men försäkringskassan tar inte ställning men anser att det finns arbetsförmåga men de behöver inte uppge med vad bara att DET kan finnas ett arbete någonstans som ev. skulle kunna fungera. Men som en reporter sa på Uppdrag granskning igår ”men då kan ju ingen vara sjukskriven” och fick det raka svaret ”nä så är det i många fall”.

Åter till debattartikeln:

Det pågår även förändringar inom Försäkringskassan. Vi effektiviserar och erbjuder nya kontaktvägar för att underlätta kontakten med oss i mindre komplicerade ärenden och för att vi ska få mer resurser att hjälpa människor i mycket svåra situationer.

Lite kul det där med ”effektiviserar och erbjuder nya kontaktvägar för att underlätta kontakten”. Jag undrar mycket över detta då Försäkringskassans hemsida har ju inte förbättrat sin tillgänglighet. Den är HOPPLÖS att hitta information på. Och finna kontaktmöjligheter är nättopp omöjligt.

Med förenade krafter och mycket letande hittade sambon och jag till slut kontaktuppgifter MEN då måste man vara inloggad med bank-id, gå till ens ärenden (vilka de nu kan vara för på hemsidan hade varken sambon eller undertecknad några) även om man inga sådana har. Sen klickar man på höger sida och då får man upp en ruta där det står att man kan kontakta försäkringskassan med mejl men där står bara ett telefonnummer. Man måste klicka till vänster en bit ner i menyn för att få upp en sida med kontaktuppgifter via mejl.

IRL har kontaktvägarna definitivt begränsats i och med att de stängt vårt kontor i Falkenberg. Vi kan ju åka till Varberg för alla enklare kontakter fyra mil bort. Men de har så udda öppettider så det ändå är svårt med tillgängligheten. Och lyckas man komma in så blir man behandlad som en lägre stående människa av personalen i mottagningen. Det har jag tidigare bara upplevt på socialkontorets biståndsavdelning.

Jag undrar vilka människor hon menar när hon skriver ” få mer resurser att hjälpa människor i mycket svåra situationer”. Det hade varit kul att få en definition på det för längre ner skriver hon

De väcker också frågan vilken Försäkringskassa vi ska ha. Vårt svar är att den ska underlätta för människor när livet tar en ny vändning, att den ska möta människor på deras villkor, men att den också ska förena god service med korrekta myndighetsbeslut.

Men livet har inte tagit en ny vändning! Mitt liv ser ut som det gjort länge och det enda som tagit en ny vändning är politiken med vilken jag ska bemötas. Så varför inte skriva vad det egentligen handlar om:

politiken har tagit en ny vändning, vi ska möta människor på ekonomiska villkor

Några andra bloggar i ämnet:

Trollhare
Peter Andersson – Med rätt att tycka
Sjukskrivningsreglernas konsekvenser

* Jag har sammanlagt förvisso lite drygt fem års högskolestudier och jag har läst socialrätt men jag missade nog väsentliga kapitel för detta förstår jag inte

Sedan har det tydligen bråkats om hur och vem som ska avgöra graden av utvecklingsstörning. Eftersom det ska vara någon från ett annat land som ska avgöra graden av funktionshinder så blir ju genast språket en stor svårighet eftersom språket oftast är en svårighet för just intellektuellt funktionshindrade. Engelsmännen har till och med hotat att ställa in Paralympics 2012 (som går av stapeln i London) om inte det går att lösa klassificeringen av intellektuellt funktionshindrade.

Sporttävlingar för människor med funktionshinder har faktiskt ganska gamla anor. Döva har ett eget OS ”The Deaflympic Games” som faktiskt hade sin första internationella tävling redan 1924 i Paris: ”The International Silent Games”. Döv OS har rullande spel sommar och vinter precis som både vanliga OS och Paralympics.       

Sommar Dövlympics

• 1924 Paris, Frankrike
• 1928 Amsterdam, Nederländerna
• 1931 Nürnberg, Bayern, Tyskland
• 1935 London, England, Storbritannien
• 1939 Stockholm, Sverige
• 1940-1948: inställt på grund av andra världskriget
• 1949 Köpenhamn, Danmark
• 1953 Bryssel, Belgien
• 1957 Milano, Italien
• 1961 Helsingfors, Finland
• 1965 Washington D.C., USA
• 1969 Belgrad, Jugoslavien
• 1973 Malmö, Sverige
• 1977 Bukarest, Rumänien
• 1981 Köln, Nordrhein-Westfalen, Västtyskland
• 1985 Los Angeles, Kalifornien, USA
• 1989 Christchurch, Nya Zeeland
• 1993 Sofia, Bulgarien
• 1997 Köpenhamn, Danmark
• 2001 Rom, Italien
• 2005 Melbourne, Australien
• 2009 Taipei, Taiwan
• 2013 Aten, Grekland

Vinter Dövlympics

• 1949 Seefeld in Tirol, Österrike
• 1953 Oslo, Norge
• 1955 Oberammergau, Bayern, Västtyskland
• 1959 Montana-Vermala, Schweiz
• 1963 Åre, Sverige
• 1967 Berchtesgaden, Bayern, Västtyskland
• 1971 Abelboden, Schweiz
• 1975 Lake Placid, New York, USA
• 1979 Meribel, Frankrike
• 1983 Madonna di Campigilio, Italien
• 1987 Oslo, Norge
• 1991 Banff, Kanada
• 1995 Yllas, Finland
• 1999 Davos, Schweiz
• 2003 Sundsvall, Sverige
• 2007 Park City, Utah, USA
• 2011 Vysoke Tatry, Slovakien

Paralympics som sådant har förändrats genom åren. Från början var det en tävling för krigsskadade i England. Den startades av en tysk neurolog, Sir Ludwig Guttmann, som flydde till England under andra världskriget. Den första Stoke Mandeville Games (efter Stoke Mandeville hospital) hölls i England 1948. Det första ”officiella” Paralympics hölls i Aten 1960 där 400 idrottare från 23 länder deltog. Endast ryggmärgskadade fick delta i de första paralympiska spelen. Först 1976 kunde andra grupper av funktionshinder att få delta. Och mellan 1996 och 2000 då även intellektuellt funktionshindrade.

Faktum är att intellektuellt funktionshindrade också har ett OS – Special Olympics World Games. Den första tävlingen hölls i Chicago, Illinois, USA, 1968. Senaste spelen var sommar-OS i Kina 2007 (The Special Olympics World Summer Games) och i år vinter-OS i Idaho, USA (World Winter Games).

Många av de tävlande i Paralympics är inte bara bra utan faktiskt världsbäst, en del hade med råge slagit även icke funktionshindrade. Handikappidrott är inte på skoj som många tror utan precis som vilka elitidrottare som helst. Handikappidrottare har svårare att få sponsorer men sponsorerna har ökat från några få till drygt 11 stycken idag. Men staten har dragit ner bidraget med hälften sen 2004 trots att truppen är dubbelt så stor idag. SOK* förhandlar direkt med regeringen om bidragspengarna men bidragsäskande till Paralympisk verksamhet måste gå via RF, Riksidrottsförbundet. SOK får 40 miljoner i stöd från regeringen medan Lag Paralympics får 5,5 miljoner.

Sverige tog vid senaste Paralympics 2008 sammanlagt 12 medaljer (fem guld, tre silver och fyra brons) och blev bästa nordiska nation.

* SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, är det högsta organet för olympiska frågor inom idrotten i Sverige.

Sommar Paralympics

• 1960 Rom – International Stokemandeville Games
• 1964 Tokyo – International Stokemandeville Games
• 1968 Tel Aviv – International Stokemandeville Games
• 1972 Heidelberg – International Stokemandeville Games
• 1976 Toronto – International Stokemandeville Games
• 1980 Arnhem – International Stokemandeville Games
• 1984 New York / Stoke International Games for the Disabled/ International Stokemandeville Games
• 1988 Seoul – Summer Paralympic Games
• 1992 Barcelona – Summer Paralympic Games
• 1996 Atlanta – Summer Paralympic Games
• 2000 Sydney – Summer Paralympic Games
• 2004 Aten – Summer Paralympic Games
• 2008 Beijing – Summer Paralympic Games
• 2012 London – Summer Paralympic Games

Vinter Paralympics

• 1976 Örnsköldsvik – Olympic Wintergames for the Disabled
• 1980 Geilo – Olympic Wintergames for the Disabled
• 1984 Innsbruck – Third World Wintergames for the Disabled
• 1988 Innsbruck – Forth World Wintergames for the Disabled
• 1992 Tignes-Albertville – Winter Paralympic Games
• 1994 Lillehammer – Winter Paralympic Games
• 1998 Nagano – Winter Paralympic Games
• 2002 Salt Lake City – Winter Paralympic Games
• 2006 Turin – Winter Paralympic Games
• 2010 Vancouver – Winter Paralympic Games
• 2014 Sochi (Ryssland) – Winter Paralympic Games

Info från bl a: http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=67582

Jag ser på reprisen av Uppdrag granskning just nu. Det finns en hel del att säga om det programmet med. Men jag vill börja med hur irriterad jag blev på en del saker i Debatt. Jag blir visserligen alltid irriterad på Debatt så i regel försöker jag undvika att se på det. I programmet satte de rätt hårt åt läkare och socialstyrelsen. Men vars ligger egentligen problemen? Som jag ser det så ligger det hos politikerna. Det är de som sätter ribban för hur vården ska prioriteras i och med den summa pengar som ges till psykiatrin.

Mårten Gerle på socialstyrelsen höll ju med om att psykiskt sjuka har låg status och därför inte blir lyssnade på och det är ju näppeligen socialstyrelsens ansvar. Dessutom som han sa att de kan ju bara begära in statistiken men om landstingen ger fan i att svara så kan de ju inget göra. Många landsting struntar i att rapportera in och struntar i att det finns vårdprogram som nånstans är vi patienters kvalitetssäkring för en säker och beprövad vård.

Snubben från socialstyrelsen pratade också om ”löpandebandspsykiatri” och att ”beställarkontoren vill öka produktionen” med färre personal och snabbare ”fix”. Vi (brukarna) märker ju av kraven på produktionen i den psykiatriska vården hela tiden. Jag kan inte påstå att jag personligen sett en ökning på antal personer som får ect-behandlingar men jag har sett en minskning i ålder. Förr var det mest äldre som fick ect men idag ges det även till ungdomar under 20 vilket känns som ett misslyckande för psykiatrivården. Man kan rimligtvis inte ha prövat allt med så unga patienter.

Något som togs upp i programmet och som jag dock hört talas om mer och mer är en ökning är antalet behandlingar. Framförallt s.k. hopplösa fall. De kan få upprepade behandlingar i långt över 20-30 gånger i rad. Utan något resultat men det är som att ”vi ger ect för då gör vi något i alla fall”. Oavsett resultat så fortsätter de att ge ect. Gång på gång.

I Uppdrag granskning berättar Helena att hon fick ect mot sin vilja. Hon var vid det tillfället inte inlagd med tvång utan ”gick med” på ect-behandlingen efter att ha fått narkosmedel. Jag har mött några som har fått ect trots att de inte velat men blivit övertalade av vårdpersonal. Och jag anser att det är fel att övertalas i ett läge där man inte har kraft eller energi att säga emot. Det är tvång och borde vara strängeligen förbjudet.

Vad som även är vanligt och vad de tar i bägge programmen är att man inte anses som trovärdig när man har/haft en psykisk sjukdom. Man har inte rätt att klaga för det är en effekt av min psykiska sjukdom. Eller att biverkningarna av behandling inte beror på sjukdomen utan är just biverkningar. Någon hävdade nånstans att man kan anmäla biverkningar till ett register men om man inte tas på allvar, att alla mina biverkningar är symtom av min sjukdom så kommer ju inte biverkningarna att rapporteras in eller tas på allvar. Därför kommer ju inte heller andra patienter få vetskap om ev. biverkningar.

Vad jag däremot blev irriterad av i programmen var allt prat om minnesproblem som så säkert berodde på ect-behandlingen. Jag har aldrig fått ect-behandling. Av någon outgrundlig anledning har det aldrig kommit i fråga för mig. Vad jag vet i alla fall. Men jag har stora minnesproblem. Jag har fått veta att det beror på mina svåra depressioner och/eller min asperger. Det är jävligt jobbigt att ha så stora minnesproblem och få veta av läkaren att det inget finns att göra åt det. ”Du får lära dig leva med det” var en läkares enda svar.

Så jag ifrågasätter det som framfördes i bägge programmen, att det verkligen är stört omöjligt, att en människa som är sjuk i 7 år i svår depression, faktiskt kan vara en biverkning av sjukdomen? Jag håller däremot med om att minnesproblem inte tas på allvar i psykiatrin. Jag har inte fått någon större hjälp liksom min sambo som har större problem än jag. Överhuvudtaget så tas sällan eller aldrig upp något om biverkningar av såväl mediciner som sjukdom. Och hur man ska leva för att få ett bra liv trots sjukdomen eller för att undvika att drabbas igen. Jag har fått ta reda på allt jag vet idag på egen hand eller med hjälp av andra brukare/patienter.

Det framfördes också i programmen av någon ”drabbad” att det finns de som tar sitt liv efter ect. Jag vet en hel del som tagit sitt liv eller försökt med detta trots att de aldrig fått ect. Människor tar sina liv varje dag och det är en tragedi. Men att allt hänger på ect-behandling har jag svårt att tro på. Visst – den psykiatriska vården är under all kritik och Sverige ligger många år efter t ex England. Och visst har psykiskt sjuka synnerligen låg status. Det finns stora förbättringspotentialer. Där har vi alla ansvar – såväl läkare som  socialstyrelsen, forskare, brukare, anhöriga men framförallt politikerna!

”Vad är det?” frågade han och eftersom jag hade Word öppet tröck jag shift+f7 för att få upp synonymlistan. Microsoft Word 2007 likställer dissident med Avfälling (splittrare; sekterist) samt Renegat (förrädare). Söker man på svenska wikipedia står det att en dissident är en

person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som, oftast med fredliga medel, sätter sig upp mot en totalitär regim.[---]

Dissident är den som stannar kvar inom det kritiserade systemet, medan den som lämnar det kallas flykting.

På engelska wikipedia står det att dissident är en person som aktivt utmanar vedertagna normer, politik eller traditioner. Första gången substantivet användes politiskt var i Sovjetunionen 1940.

National encyklopedin beskriver en dissident som en person med

tro eller åsikter som avviker från de förhärskande eller officiellt gällande, fram till mitten av 1960-t. främst i religiösa sammanhang; senare benämning på oppositionell person i Sovjetunionen eller Östeuropa”.

Tyda.se översätter ordet dissident från engelska till svenska som oliktänkare; dissident; regimkritiker. Från svenska till engelska översätter de till contestant (tävlande; konkurrent; stridande; kämpande; tävlingsdeltagare), dissident (a person who dissents from some established policy; dissident; frikyrklig; oliktänkare) eller till och med opponent.

Från Merriam-Websters online ordlexikon får man veta att ordet kommer från latinets dissidere som betyder ungefär sitta isär (sedere betyder sitta).  Daterat 1769. Vara osams; inte hålla med, speciellt med en etablerad religion eller politiskt system, organisation eller tro.

Synonymer.se har även de synomymer som oliktänkande, avfälling, splittrare och sekterist. Jag blir ju nyfiken vem som äger en websida som Synonymer.se och måste förstås bara kolla ägandet.

Synonymer.se  är ett dotterbolag (eller bifirma) till Sinovum Media som i sin tur ägs av bemanningsbolaget PedagogPoolen AB  vilka i sin tur ägs av familjen Stockelberg. På deras hemsida står det att

Verksamheterna har ingen koppling utöver ägandet.

Men det är väl en sanning med modifikation. Lisa Stockelberg är VD i PedagogPoolen. Två Stockelberg-grabbar födda -76 och -79 (sönerna?) sitter bägge med som suppleanter i Pedagogpoolen. David född -76 har även ett annat företag Sinovum Education som dock inte verkar vara så aktivt. På Linkedin står det dock att han är ägare till både PedagogPoolen AB  och Sinovum Media. David är fil.dr i idéhistoria och egen företagare bland annat då för utbildningsföretaget Sinovum.

Den andra sonen (?) Linus Stockelberg född -79 är även han en otroligt driftig typ. Förutom suppleantuppdraget i PedagogPoolen AB  är han styrelseordförande i aktiebolaget Propellern 12 Göteborg samt styrelseledamot för Onsala Sportbilar AB i Kungsbacka. På Linkedin står Linus som ägare till Sinovum och fd journalist/analytiker på Börsveckan AB.

Men pedagogpoolen har fler strängar på sin lyra. Som bifirmor står förutom Sinovum Education och Sinovum Media även Specialistpoolen Västra Götaland och Farmaceuta. Farmaceuta har startas av och som enda anställda (uppgift från 2003) är Linus Stockelberg.

David, som gissningsvis är den som står bakom Synonym.se, har varit bosatt i Kina och håller utbildningar om Kina. Och vad Kina anser om dissidenter vet vi eller kan läsa. Det finns givetvis ingen koppling där.

?

SD vill gärna utnyttja demokratin – för att på sikt döda densamma. Hela debatten på SVT:s Debatt igår och Jimmie Åkessons debattartikel i AB lyser ju med okunnighet, lögner och rena dumheter. Semantiskt är det samma språk som antisemitismen på sin tid. Vad som totalt övergår mitt förstånd är hur människor köper det???? Hur korkade är folket egentligen.  Bara argumentet om att Malmös befolkning skulle få en muslimsk majoritet är så befängd att till och med Jimmie Åkesson själv har fått backa från det påståendet:

Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta

Och varför bemöts inte sådant som de framförde redan i förra valrörelsen att vi inte får sjunga psalmer i skolan eller ha skolavslutningar i kyrkan på grund av den ökade muslimiseringen av samhället? Vi har delat på kyrkan och staten och i skollagen står det uttryckligen att vi detta gäller även för skolan. När Jimmie Åkesson framför dessa argument med skolan funderar jag över skillnaden att påtvinga mitt barn en religion framför en annan. Jimmie Åkesson känner sig hotad av muslimer (han nämner aldrig islam – varför?) men skulle man inte kunna byta ut orden i hans argument till att gälla kristendomen?

Visst vi har en gammal tradition av kristendom i Sverige men det är en tradition sprungen ur makt och politik och har mycket litet med religiositet att göra. Och dessutom har det funnits människor i Sverige långt innan kristendomen existerade så ska vi hävda tradition så misstänker jag att kristendomen som religion förlorar. Angående påvisandet att islam var vår näststörsta religion redan för tjugo år sen visar Jimmie Åkesson sin rätta åsikt om att sanning och fakta är något relativt man kan använda hur man vill:

Det kan du förvisso ha rätt i, det har jag inte ens brytt mig om att kolla upp.

Det diskuteras mycket om SD ska ges utrymme i media och om de ska debatteras med. I Danmark vann de främlingsfientliga framgångar med debatten som fördes så erfarenheten från andra länder säger ju att vi inte ska ge dem det utrymmet. Mitt förstånd skulle sparas och jag skulle bli mycket glad om jag slapp se och höra den fjanten varje gång jag satte på tv, öppnade en tidning eller startade Internet. Det är illa nog att behöva konfronteras med pajaserna från alliansen.

Men jag funderar på om Göran Hägglunds utspel till ”folket” eller de vanliga människorna (eller vad det nu var för ord han använde) är ett sätt att locka till dumhuvudena som kanske annars gått till SD? KD och SD slåss om det dumma folkets gunst. Jag vet att detta kan tyckas vara arrogant och förmätet av mig men är det inte snarare så att det är KD/Göran Hägglund (SD räknas inte här) som förutsätter att ”folket” är dumt?

Ska vi bevisa motsatsen?

Går in på dess hemsida och läser:

Tanken är att alla människor ska kunna fungera så bra som möjligt i hemmet och i närmiljön, på arbetet, kunna gå i skolan samt delta i olika fritidsaktiviteter.

Om du har en funktionsnedsättning t ex är syn- eller hörselskadad, rörelsehindrad eller på annat sätt behöver någon fom av hjälp för att bättre klara vardagen finns en rad hjälpmedel att tillgå. Du kan låna ett hjälpmedel för lång eller kortare tid.

Vilka hjälpmedel du kan låna styrs av dina behov och utifrån det sortiment som finns.

Och som vanligt så ges exempel på fysiska funktionshinder. Jag letar vidare. Läser om regelverk. Undrar var man hittar dem.

Det finns ett regelverk som styr vilka hjälpmede som kan förskrivas till vilka olika funktionsnedsättningar. regelverket beslutas av Hjälpmedelsnämnden i Halland och den består av politiker från landstinget och kommunerna. Vilka hjälpmedel som finns i sortimentet upphandlas enligt Lagen om upphandlingar.

Hjälpmedelsnämnden har beslutat att det i Halland ska finnas hjälpmedel inom de områden du ser i menyraden här till vänster. Klicka på respektive hjälpmedelsområde så får du mer information.

Så givetvis kollar jag in de områdena som är:

• Hjälpmedel vid personlig medicinsk behandling
• Barnhjälpmedel
• Hushåll
• Hjälpmedel för kommunikation och information
• Hjälpmedel för hantering och transport av produkter
• Hjälpmedel för anpassning av bostäder och andra lokaler

Jag blir förvisso även tipsad att jag kan söka vidare på sk smarta produkter på Teknik för äldre men det är mest annonser för olika företag.

Det finns många smarta produkter på marknaden som man inte kan få som hjälpmedel. För att få mer information rekommenderas ett besök på hemsidan för projektet Teknik för Äldre www.teknikforaldre.se

Under de olika hjälpmedelsområdena finns ytterst lite inforrmation. Under  t ex Hushåll finns det två fotografier som inte går att få ut något av och texten:

Hushåll
De flesta produkterna inom området hushåll får man köpa själv. Gå in på www.teknikforaldre.se och titta efter smarta produkter.

Ja men det var väl bra information!!! (OBS ironi) Jag surfar vidare. Under Hjälpmedel för kommunikation och informations-området finns det foton på diverse saker utan nån information om vad det är eller hur det används. Men en text talar om för mig att det finns:

rösthjälpmedel, samtalshjälpmedel, skrivhjälpmedel, telefoneringshjälpmedel, klockor, kalendrar, planeringssystem, larm

Det var allt där. Men området Hjälpmedel för hantering och transport av produkter tar väl priset. Där finns inte ens bilder utan bara en text:

Här finns strömbrytare, hjälpmedel för fjärrstyrning, hjälpmedel som ersätter hand- och fingergrepp, rullbord, droppställningar.

Men kanske ändå Hjälpmedel för anpassning av bostäder och andra lokaler är värst ändå. Här finns två foton – en på en säng (Säng Etude Classic) och en på en stol (Arbetsstol Real 9000 Plus).

Här finns stolar, dynor, sängar, stödhandtag, ramper

Men äntligen – under Hjälpmedel vid personlig medicinsk behandling (där det bland annat finns andningshjälpmedel, syrgasutrustning, slemsugar, kompressionsstrumpor, hjälpmedel för att handha medicin, hjälpmedel för smärtlindring och sinnesstimulering) hittar jag en bild med en klickbar länk. Visserligen på kompressionsstrumpor men ändå! Klickar man på kompressionsstrumpor så kommer man till den första egentliga informationen om hur och var man kan få något som hjälpmedel. Under Hjälpmedel vid personlig medicinsk behandling finns även bolltäcket av någon underlig anledning…

Jag surfar vidare och under Personlig vård hittar jag foton på höftskyddsbyxa, badbräda toaförhöjningen Robust och hygienstolen Swift. Det står i texten att det ska finna hjälpmedel för sexuallivet men några exempel på detta eller bilder finns ej…

Under området Barnhjälpmedel finns samma foto på bolltäcket som ovan men här kallas det ”Hjälpmedel för sinnesstimulering” samt att man får reda på att det säljs av Kom i Kapp.

Jag surfar vidare till Information för förskrivare. HMC håller lite olika utbildningar för förskrivare. Bl a en om kognitionshjälpmedel och omgivningskontroll den 17 november. Den hade varit intressant att veta vad de utbildar om då. Det framgår även att HMC har specialkurser i samarbete med ett företag som säger sig vara ett av världens största – Sunrise Medical. Sunrise har tagit fram ett eget utbildningskoncept STEPS, Sunrise Training and Education Programs där de

önskar med dessa säkerställa kunskap och trygghet om våra produkter

Sunrise Medical säljer bara olika sittsystem typ rullstolar så jag är i det här läget inte så intresserad och surfar vidare. Hamnar på hjälpmedelsnämndens Måldokument för 2009-2010. Fotot på framsidan visar en halv man i rullstol. I övrigt säger dokumentet egentligen ingenting. Vackra ord om att de övergripande målen och inriktningen i landstingets hälso- och sjukvårdspolitiken ska

främja patientfokuserad, processorienterad och jämlik hälso- och sjukvård.

Och att Hjälpmedelsnämnden ska bidra till detta genom att:

Tillhandahålla livskvalitetshöjande hjälpmedel på ett effektivt sätt som gör vardagen enklare för användaren.

I hjälpmedelsguiden för 2009, som har en bild på ett hörselhjälpmedel på framsidan står det om att det finns ett antal olika hjälpmedel och så räknas rörelsehjälpmedel och syn och hörselhjälpmedel upp. Visserligen står det att det finns hjälpmedel för kognitivt stöd som tänkande, inlärning, problemlösning, språk och abstraktionsförmåga. Men de nämns som i förbigående. Alla foton är uteslutande bilder på hjälpmedel för fysiska rörelsehinder, syn och hörselhjälpmedel, människor med dessa funktionshinder och  naturbilder. Möjligen kan en bild föreställa människor med utvecklingsstörning.

Så vad vill jag säga med det här?

Först och främst att människor med psykiska sjukdomar/funktionsnedsättningar överhuvudtaget inte nämns någonstans. Att hela hemsidan är vansinnigt svår att navigera runt på och förstå. Att det finns reklam för olika företag men ingen information om de olika hjälpmedlen och vad det kan användas för. Att det inte finns någon information om det regelverk som uppges finnas. Att det inte finns kontaktuppgifter till sortimentsgruppen eller länshandikapprådet som har (förhoppningsvis) kunskap om hjälpmedel till vår grupp. Att det saknas kontaktuppgifter till de olika förskrivarna eller åtminstone en lista på vilka de är och finns. Det saknas dessutom statistik på utlåning och budget för hjälpmedel samt vilka som ingår i den gemensamma nämnd vi uppenbarligen har i Halland och hur den politiska visionen ser ut för denna.

Vad som däremot finns är många vackra ord men det gör mig inte klokare.

På Andersberg däremot vet jag inte. Polisen hade inget att gå på. Ett gäng med grabbar drog till sig polisens uppmärksamhet och därför ville polisen kolla vilka de var (Tommy Nyman, chef för länskriminalens spaningsrotel). Och det genom att civilklädda med förstärkningsvapen beordra grabbarna att ligga på marken. Och ganska länge vad jag förstår. Det känns som en styrkedemonstration och inget annat. Chefen för krimmarna säger att de skulle

piska gräset och se om ormarna kommer fram

Polisen hade inga misstankar. Inget att gå på. Ingen var misstänkt för något. Ingen eftersöktes. Ingen av dem var efterlyst. Alla utom en släpptes efter förhör. Några av dem kommer ev att åka på ringa narkotikabrott. En blev anhållen för vapenbrott.

Både Falka och Andersberg är bostadsområden med många människor av utländsk härkomst. Och många unga av både svensk och utländsk härkomst. Många som håller på att hitta sin plats i tillvaron och sin egen syn på samhället. Vad skapar polisens insatser för tankar om polisen och samhället hos dessa ungdomar? Vi polariserar oss mer och mer och skjuter de unga ifrån oss. För dem samman istället för att vara vuxna förebilder för dem.

Då sonen bor på Andersberg hajjar jag ju till lite extra när något händer där. Jag visste att sonen var hemma och troligen inte skulle gå ut mer den dagen så kände mig rätt säker på att han eller hans kompisar inte var inblandade i polisens tillslag. Men jag har gång på gång pratat med sonen om polisen och hur han ska uppträda om han skulle råka ut för polisens uppmärksamhet. Som det är just nu är jag faktiskt mer rädd för att han ska råka illa ut av polisen än kriminella på Andersberg.

Sonen har ett mycket starkt rättvisepatos och skulle definitivt inte hålla käften om han såg att någon blev orättvist behandlad och det, är jag rädd, skulle kunna försätta honom i livsfarliga situationer. Jag är inte så orolig över att han ska bli skjuten för han rör sig inte i de miljöerna även om tanken givetvis slagit mig. Jag är däremot synnerligen orolig för att han ska råka illa ut av polisen. Vad är det för samhälle vi har skapat åt oss?