Nu ska jag sova lite för att fortsätta med det jag inte hunnit med i dag, i morgon, samt själva studentfirandet, i – förmodligen – ösregn. Förhoppningsvis är det fem år till nästa gång!

Jag är uppväxt i en tv-familj. Vi såg på tv jämt. Tv hade den självklara placeringen i rummet för att alla skulle kunna vara med och titta. Vardagsrummet användes sällan för något annat än just tv-tittande. Familjen samlades och ”umgicks” framför tv:n på kvällarna. Man såg allt på de två kanaler som fanns. Började något nytt program på den ena kanalen så blinkade en liten pil uppe i hörnet så att man kunde slå om kanal och se på det andra programmet. Det var ju smidigt eftersom det inte var sändning på kanalerna dygnet runt. Men man kunde sitta och titta även på testbilden. Det var en liten svart grej som rörde sig och det var fascinerande att se den röra sig fram och tillbaka över tv-skärmen.

När jag köpte huset i Rydö hade jag en liten svartvit tv med rundantenn ovanpå tv:n. Det fanns en antenn utanpå huset men den fick jag aldrig riktigt att funka. När sonen var född köpte jag en tv i Hylte. Den var 14″, i färg och hade två spröt till antenner så jag fick till och med in TV4, om än med problem och bara när tv:n stod i ett visst läge. Tv:n placerades på bänken i köket så att jag kunde se den från köksbordet. Köksbordet var nog min viktigaste möbel på den tiden.

Ett tag i Vessige pajjade vår tv och vi ersatte inte den direkt och det var ganska skönt. Jag saknade inte den nämnvärt. Nyheterna och debattprogrammen kanske men de kunde man å andra sidan se på nätet. Sambon tyckte han missade ”ströprogrammen” de där man hamnade på av misstag när man zappade runt men aldrig hade valt att se annars. Och förståss – direktsändningarna från mässor och konferenser och riksdagens utfrågningar.

Radion däremot minns jag knappt från min uppväxt. Möjligtvis fanns det någon liten transistorradio i en fönstersmyg eller på en hylla i garaget som skvalade musik under arbetet. Inte egentligen för lyssnande. Jag kommer ihåg när radio rix kom och skulle vara den nya heta kanalen med massor av musik. Jag arbetade extra några timmar åt min morfar med målning av en butik i Halmstad och han hade radio rix på hög volym men klagade för att de pratade så mycket mellan låtarna ”när det äntligen kommer en kanal med musik så ska de tjata sönder den”.

Idag slår jag över på radion och helst P1 så snart jag kan. Jag kan sitta kvar i bilen för att lyssna färdigt på något intressant och en del program drar jag ner som poddradioavsnitt för att säkert få höra hela. Ibland längtar jag efter att göra något ute, som att klippa gräs eller så, bara för att få lyssna på poddradio vilket är ett av de få tillfällen jag kan få vara ifred och lyssna utan att någon pratar med mig. Vid något tillfälle lyssnade jag på flera månaders Vetandets värld. Det var lite tjatigt efter 15 avsnitt men klart intressant.

Häromdagen när jag körde kvällen/natten lyssnade jag på Biblioteket som intervjuade Sven Wernström, han som skrev bl. a Trälarna som många i min generation läst. Han fick frågan om han gillade barn mycket eftersom han skrivit så många böcker för barn. Hans svar fick mig nästan att köra av vägen när jag frustade av skratt.

Man älskar inte barn för att man skriver barnböcker. De skriver man för att tjäna pengar och imponera på kritikerna. Och retas lite med de borgerliga.

Dessutom ansåg att hans första trettio böcker är skräp och omedelbart borde brännas om någon råkade komma över dem. Kanske är det åldern som gör en insiktsfull. I natt hamnade jag på en dokumentär om meningen med livet. Ett program som jag dock inte hann lyssna klart på men där dokumäntärskaparen hade frågat ett antal personer i olika åldrar om just meningen med livet. Jag hörde framförallt en 90-årig kvinna berätta om sin syn på meningen med livet:

Det finns ingen mening med livet. Det räcker med att det finns. Det är märkvärdigt nog.

alla bör lära sig det periodiska systemet så blir det lättare, då förstår man hur det är

Är det därför jag har svårigheter med att finna min mening med livet nu? Jag skubbade det mesta av naturkunskapen i grundskolan och kan följaktligen inte det periodiska systemet. Jag har varit hänvisad till mer esoteriska funderingar där jag har ännu mindre kunskap men där tro har räckt. Kanske borde jag läsa matte och fysik istället för bibeln och andra filosofiska böcker… Eller se om det finns att ladda ner som poddradio?

Din kulturtyp är:
Grattis! Du är en finsmakare med snille och stil.
Du är en person som hunnit få både god smak och dyra vanor. På helgerna läser du noga alla delar av tidningen innan du börjar laga en Coq au Vin. Dina bokhyllor är fyllda av konstböcker som du kanske inte läser så noga men som skapar atmosfär i hemmet. Och det är ju nog så viktigt. Du grämer dig över att du aldrig kommer att få råd med ett hur i Provence.
Dina program: Snittet, Nya vågen
Prova även: Kino

Om en finsmakare innebär att man inte diggar vad som helst så köper jag det. Om jag har stil och god smak är nog något jag skulle få äta upp många gånger om, om jag påstod mig besitta detta. Dyra vanor har jag förvisso men de består mest i höga böter för icke i tid återlämnade låneböcker på stadsbiblioteket.

Men konstböcker har jag faktiskt. Den svenska målarkonstens historia som jag skulle gett till Nickan i födelsedagspresent för några år sen men glömde, samt en reklambok från nån bokklubb om Rembrandt. Jag har även en bok om opera som jag fått i julklapp. Sen är det ju en fråga vad man anser vara konst. Jag har flera stycken böcker om teckning och skiss och serieskapande. För att inte tala om alla serieböcker i sig. Det finns förvisso några konstböcker jag skulle vilja ha och som saknas i min hylla. Till exempel Gates of Graffiti eller Graffiti World: Street Art from Five Continents.

På helgerna läser jag möjligen tidningen Arbetaren vilken är den enda vi prenumererar på. Någon annan tidning har vi inte råd med och följaktligen läser jag inte dem förutom på jobbet (HN) eller några på nätet. Vad Coq au Vin är får jag slå upp på Wikipedia nångång när jag orkar uppmana så pass mycket intresse att jag verkligen vill veta. Atmosfär i hemmet för mig innebär matos (inte vidbränt), massor av böcker och kärlek. Det mesta angående Provence jag grämer mig över är att jag inte kan stava till det. Jag skulle dock vilja åka dit. Det står faktiskt på önskelistan; näst efter Venedig, USA, Ryssland, Peru, Laos och hälften av Afrikas länder.

Radioprogrammen Snittet och Nya vågen som jag påstås lyssna på upptäckte jag först idag och förstår inte hur jag kunnat missa dem. Jag la till dem i min podcaster-prenumeration omdelbart  Kino däremot brukar jag lyssna till regelbundet. Nu senast handlade det om porr. Hur amatörena tar över porrindustrin genom att spela in hemvideos och lägga ut på motsvarigheter till Youtube. Mycket intresssant.

Jag hoppas verkligen att hela kulturtyp-testet är en test över vilka fördomar vi har om kultur och kulturkonsumenter.  Jag växte upp i ett strikt arbetarhem med folkpark och barnteater som turnerade runt med en båt. Bio var det mesta kultur vi konsumerade utanför hemmet där tv:n var den samlande kraften med Hylands hörna och Bosse Larsson. Jag är en enkel och ganska chosefri människa som uppskattar så kallad finkultur. Jag går gärna på opera, teater och musikarrangemang. Jag älskar klassisk musik lika mycket som blues eller hårdrock beroende på situation och humör. Och jag släpar med sonen och den mer motvilliga sambon på allt från traditionell teater till nyare dansföreställningar. Sambon å andra sida drar ut oss på poesi och alternativ performance.

Så visst är jag – enligt mina mått mätt – en finsmakare och en människa med såväl snille som stil. Så de så!