Att fördomarna är omfattande och att diskrimineringen är ansenlig är det nog ingen som säger emot. Människor med psykiska funktionsnedsättningar både stigmatiseras och marginaliseras som har få motsvarigheter hos andra grupper i samhället. Därför är det förvånande att en talesperson för RSMH, Hannes Qvarfordt, påstår att kampanjen (H)järnkoll understödjer dessa fördomar.
1 Kampanjens namn: (H)järnkoll
Att namnet (H)järnkoll skulle ha stängt dörren till socialpsykiatriska analyser håller jag inte med om. Det faktum att psykiska sjukdomar finns i hjärnan finns det hur mycket vetenskap som helst på. Den ständiga frågan om hönan och ägget kan vi diskutera i evigheter. Jag antar att det är en av livets hemligheter och ingen kan med säkerhet säga att det ena eller andra är rätt.
På en punkt är vi dock helt överens. (H)järnkoll är ett uruselt namn och loggan (H) ännu sämre. Varför ska vi sätta oss inom parentes!?
2 ”Psykisk sjukdom är som vilken sjukdom som helst”
Psykisk sjukdom är precis som (många) andra sjukdomar som helst. Det finns en uppsjö sjukdomar där man enbart kan ställa diagnos utifrån ”subjektivt beskrivna och bedömda symtom”. Psykisk sjukdom är inte annorlunda. Undantaget möjligen schizofreni där omfattande forskning visar att vissa markörer skiljer sig jämfört med människor utan schizofreni. Tyvärr forskas alldeles för lite inom psykiatri men jag är övertygad om att när kunskapen blir större kommer vi förmodligen att kunna se fysiska förändringar på fler psykiska sjukdomar som till exempel bipolär. Vid vissa former av psykiska funktionsnedsättningar går det att med magnetkamera iaktta avvikelser i hjärnan.
Sista stycket
Trots ihärdigt forskande i många decennier har man ännu inte kunnat belägga primärt biologiska orsaker till de stora och vanliga grupperna av psykisk ohälsa
anser jag dock att Hannes har helt fel men då jag varken är forskare eller har tid och möjlighet att bevisa det lämnar jag det därhän.
3 ”Psykisk sjukdom är inte föräldrarnas fel”
Nej ansedd skuld förutsätter inte medvetet uppsåt eller försumlighet. Många är de föräldrar som har ansetts ligga bakom sina barns sjukdomar och problem. Detta har ofta lett till att helt felaktig hjälp och stöd har satts in. Samhällets profession har lång tid duperats av gammalt psykoanalytisk flum-snack om föräldrars och framförallt mammors skuld och därigenom kullkastat fungerande sunda barn-föräldrarelationer.
Jag har själv erfarenhet av detta. När man söker hjälp för ett barn som mår mycket dåligt och insatsen blir mot mig som förälder och mamma istället för att hjälpa och stötta det djupt ångestfyllda barnet är en kränkning inte bara av mig utan även av barnet. Där jag som förälder rent av riskerar en anmälan till myndigheter för att jag ”tillåtit” mitt barn att drabbas av psykisk ohälsa pga. att jag skulle vara en dålig förälder.
Givetvis påverkar uppväxtmiljön huruvida jag växer upp till en trygg individ. Tyvärr är psykisk sjukdom ärftlig i den bemärkelsen att den kan ge barnet en sårbarhet som då kräver en ännu mer gynnsam miljö som jag som förälder kanske inte resurser att tillhandahålla. Om jag skulle bo med mitt barn på en plats där det finns gifter i marken har jag inte skuld till ev. sjukdomar eller andra effekter av uppväxten på just den platsen. Oavsett om jag känner till gifterna i marken eller inte så påverkar det mitt barns fysiska och psykiska hälsa negativt.
De flesta människor har många saker i sin ryggsäck de behöver ta tag i men det är inte lika med psykisk sjukdom. Jag kan fungera i ett samhälle trots att jag växt upp med en känslolös pappa eller en frånvarande mamma. Det ger mig inte med automatik en psykisk sjukdom. Inte ens ”fysisk misshandel, drogmissbruk eller sexuella övergrepp” resulterar nödvändigtvis i psykisk sjukdom och de allra flesta människor kommer ur dessa uppväxtmiljöer möjligen något tilltufsade men utan psykisk sjukdom.
Jag vidhåller Hjärnkoll-kampanjens riktighet – Föräldrar är inte skuld till sina barns psykiska sjukdomar även om uppväxtmiljön kan påverka i positiv eller negativ bemärkelse.
4 ”Psykiatrin ger professionell hjälp”
Det är inte speciellt konstigt att kampanjen även påtar sig att
övertyga allmänheten om att psykiatrin ger professionell hjälp till människor med psykisk ohälsa
då den hänger samman med allmänhetens attityd om psykiska sjukdomar. Om att så är fallet kan vi läsa i gammelmedia och framförallt kommentarer på olika forum.
Dels måste allmänheten få veta att svensk psykiatrisk vård existerar och fungerar och dels behöver vi förändra allmänhetens syn på den psykiatriska vården och behandling. Detta för att motverka större efterfrågan på tvångsåtgärder vilket vi redan sett resultat på i och med lagen om s.k. tvång i öppenvård. Detta kan även ge en synergi-effekt att fler vågar söka hjälp och det psykiska lidandet minskar.
Hur denna vård fungerar är inte (H)järnkolls uppgift och det har i alla fall inte jag upplevt att de gör. Den psykiatriska vården har mycket att ta till sig och liksom all annan vård fungerar den inte till 100 % överallt hela tiden.