Två händelser har fått ner mig den senaste veckan. Verkligen ner mig alltså.
Visserligen har det varit på gång ett tag då sommaren och förhösten varit tuff och jag är slut på energi, som alltid vid den här tiden på året. På höstarna är jag konstant trött men vägrar inse/acceptera faktum och framåt senvintern-våren har jag en overload som heter duga och inte sällan en breakdown. I år har jag – kanske för första gången någonsin – tillåtit mig att få vara trött och försökt hushålla med min energi för att inte hamna där igen.
Jag har startat upp mitt företag och fått startbidrag för densamma. Jag har mycket planer och idéer för mitt företag. Jag har varit på gång i flera år och har verkligen grunnat på det. Därför fixade jag ett möte med K, ett möte jag trodde kunde vara till gagn för oss bägge. K är ”professionell” dvs yrkesarbetande med speciell utbildning,. Visserligen har jag ingen professionell yrkeserfarenhet eller utbildning inom området men jag känner mig ändå kapabel med min erfarenhet som användare och med den yrkes och utbildningsbakgrund jag faktiskt har. Under mötet och efteråt var jag så entusiastisk för K hade ungefär samma idéer som jag funderat på i flera år. Jag kände mig verkligen uppåt och tänkte att ”jess nu är jag på gång, äntligen kan jag få utlopp för min kreativitet!”.
Till saken hör att K och jag har gemensamma bekanta vi pratat om ibland. Jag har liksom inte tänkt på K:s profession så mycket utan sett oss som ganska jämlika på samma plan med presumtivt framtida samarbete. Men så fick jag ett mejl från K där denne nämner tystnadsplikten gentemot våra gemensamma bekanta. K betraktade alltså mig som klient det gäller tystnadsplikt för.
Jag tappade helt sugen. Trots att vi pratade om framtida samarbete med entusiasm var det tydligen inte så K upplevde det. Återigen har jag tolkat någon så inihelvete fel. Det satte igång mina tvivel. Tvivel på mig själv och vad jag klarar av. Klarar jag av att driva ett företag när jag inte ens kan interagera med folk jag känner. Att jag är kass på social interaktion vet jag om. Att skapa kontakter och nätverk AFK är nästintill en omöjlig situation för mig. Kanske är denna del av min funktionsnedsättning ett alltför stort hinder för att driva ett företag.
Den andra händelsen jag deppat över i veckan tarvar ett eget inlägg men det är alltför deprimerande att skriva om allt samtidigt. Speciellt som jag även skrivit ett debattinlägg till HN så au revoir!