Gröngöling

Sonen ska flytta till Karlskrona och jag satt och kollade in transportmöjligheter och biljettpriser. Det verkar nättopp stört omöjligt att ta sig tvärs över landet. Man kan åka söder norr men inte öster väster.

Men det går ju bevisligen tåg mellan Karlskrona och Falkenberg så jag kollade in SJ:s hemsida. Och surfade in på biljettsidan. Där står det om:

SJ Månadsbiljett
Res obegränsat mellan två orter under 30 dagar. Gäller på SJs tåg.
Läs mer

Det verkar ju coolt. Läser mer:

Du kan köpa SJ Månadsbiljett hos vår telefonförsäljning på 0771-75 75 75 eller i SJ Resebutik. Där kan du även få information om för vilka sträckor Månadsbiljett finns. Du bestämmer själv när biljetten ska börja gälla.

Det finns också ett årskort:

SJ Årspendlarbiljett
Res obegränsat mellan två orter under tolv månader. Gäller på SJs tåg.
Läs mer

Ja men juste tänker jag. Ännu bättre och läser vidare:

Biljetten köper du hos vår telefonförsäljning på tel 0771-75 75 75, i SJ Resebutik eller hos resebyrå. Priset är detsamma som för tio månadsbiljetter på den aktuella sträckan. Du bestämmer själv när biljetten ska börja gälla.

Men det är ju bra om man ändå ska åka den sträckan mellan de orterna mycket så tjänar man ju på att köpa ett årskort.

10-biljett
10-biljett innebär 10 enkla resor i valfri riktning mellan två SJ-stationer.
Läs mer

Jag har hört talas om 10-kort och vill nu verkligen veta vad de kan tänkas kosta men det finns fler möjligheter:

SJ Pendlarkort
SJ Pendlarkort är kortet för dig som pendlar i Mälardalen.
Läs mer

Äsch det gäller ju bara för Stockholm. Typiskt. Men de pendlar väl mycket antar jag. I Storstockholms 36 kommuner bodde det år 2000 över två miljoner människor. 37 % av all pendling över en kommungräns i Sverige skedde i Storstockholm (år 2000).

Men pendlandet har ökat. I till exempel Öresundsregionen har den till och med fördubblats mellan åren 2005 till 2007, från 9000 till 18 000 personer.Ja jag vet att det är skillnad på pendlare och pendlare. Men jag orkar inte gå in så långt i statistiken just nu att jag kan reda ut det på ett enkelt sätt.

Men jag vet att 2006 pendlade 31 % av den förvärvsarbetande befolkningen och att Skåne är en av de regioner där pendlandet ökat mest fram till år 2006.

Jag vet dock inte om SJ anser att information är detsamma som affärshemligheter och inte får spridas men hemsidan är i alla fall synnerligen undermålig. Man måste man ringa för att få information om vad och när och hur mycket. Jag som inte har fast telefon vill hellre använda nätet.

Men se det var inte så enkelt. Jag hittade efter lite letande ett formulär. Jag minns inte vad jag skrev men förmodligen vad det var för pris på månads-, årskort eller 10-kort för student mellan Falkenberg och Karlskrona.

Första svaret fick jag morgonen därpå så de var snabba:

Från: kundtjanst@sj.se [mailto:kundtjanst@sj.se]
Skickat: den 21 juli 2010 06:21
Till: XXX
Ämne: Ärende 1-770806254
Tack för att du har kontaktat oss.
För tillfället har vi inget studentrabatt på månadskort eller årskort.
Med vänliga hälsningar
SJ AB
Louise Gustafsson

Jag kände väl att jag inte direkt fick något svar på min prisförfrågan med det svaret så jag försökte en gång till:

Från: Camilla Tiljander [mailto:xxx]
Skickat: den 21 juli 2010 10:12
Till: ‘kundtjanst@sj.se’
Ämne: SV: Ärende 1-770806254

Men vad kostar ett års-/månadskort mellan Falkenberg och Karlskrona utan rabatt då?
MvH
/Camilla

Och fick ett svar ganska omedelbart:

Från: kundtjanst@sj.se [mailto:kundtjanst@sj.se]
Skickat: den 21 juli 2010 10:26
Till: xxx
Ämne: Ärende 1-770806254
Tack för att du har kontaktat oss.
Ett årskort silver med resplus tillägg då kan du åka över hela sverige med SJ och resplus. Priset för ett sånt kort är 54 400:-
Med vänliga hälsningar
SJ AB
Peter Höglund

*suck* Big suck faktiskt. Men det kan ju vara bra att veta vad ett årskort silver med resplustillägg kostar. Men nu var det ju inte det jag ville veta så jag kopierade uppgifterna från hemsidan ang. månads-, årskort och 10-kort i nästa mejl:

Från: Camilla Tiljander [mailto:xxx]
Skickat: den 21 juli 2010 13:15
Till: ‘kundtjanst@sj.se’
Ämne: SV: Ärende 1-770806254

Nu var det ju inte guld/silver årskort (med eller utan tillägg)  jag frågade efter utan vad det kostar att åka mellan Karlskrona och Falkenberg för en ungdom/student.
På SJ:s hemsida står det om 10-kort, årskort och månadskort mellan två orter. Men ingen stans går det att få priset mellan de två stationerna.
/Camilla
http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=224&l=sv:
SJ Månadsbiljett
Med SJ Månadsbiljett reser du obegränsat mellan två orter med SJ-tåg under 30 dagar.
SJ Årspendlarbiljett
Med SJ Årspendlarbiljett reser du obegränsat mellan två orter med SJs tåg under tolv månader.
Biljetten köper du hos vår telefonförsäljning på tel 0771-75 75 75, i SJ Resebutik eller hos resebyrå. Priset är detsamma som för tio månadsbiljetter på den aktuella sträckan.
10-biljett
10-biljett innebär tio enkla resor i valfri riktning mellan två SJ-stationer.

Och svar fick jag samma eftermiddag:

Från: kundtjanst@sj.se [mailto:kundtjanst@sj.se]
Skickat: den 21 juli 2010 13:28
Till: xxx
Ämne: Ärende 1-770806254
Tack för att du har kontaktat oss.
Det finns ingen månads biljett denna sträcka
Med vänliga hälsningar
SJ AB
Peter Höglund

Förutom att de konstant särskriver så känns det som om de vägrar att lämna ut prisuppgifter. Varför det är på det viset kan jag bara spekulera i. Kanske går det inga SJ-tåg mellan Karlskrona och Falkenberg. Jag vet ju att det går tåg från Falkenberg och från Karlskrona. Jag vet ju att man kan åka däremellan.Men kanske är det inte SJ som trafikerar sträckan. Jag misstänker att SJ är skyldiga att redovisa alla resor men att de gör det aningens tvehågset.

Sen avregleringen av transportmarknaden har det blivit mycket krångligare att boka biljett dock. Trots att vi numera har tillgång till Internet. Ett tag när jag åkte mycket mellan Halmstad och Stockholm så ville jag åka lilla Halmstad-Nässjöbanan men det var omöjligt att köpa biljett på den sträckan på SJ. I automat gick inte alls och jag fick övertala/övertyga en del per telefon att det faktiskt gick ett tåg mellan Nässjö och Halmstad och sgs tvinga dem att boka en biljett för mig på den sträckan.

Min andra spekulation är att personalen som svarar på mejl inget vet. Och det vore ju inte första gången. Supporten på de flesta företag vet sällan nånting och SJ verkar vara värst på att låta bli att informera sin personal. Eller så har personalen som svarar på mejl tråkigt. Vad vet jag. Inte vad priset på ett månads- eller årskort mellan Falkenberg och Karlskrona i alla fall.

Källor:
www.arenafortillvaxt.com/files/publikationer/pdf/Pendlareutangranser.pdf
www.skl.se/web/Pa_Sparet_-_En_studie_om_pendling_och_regionforstoring.aspx

Hektiska dagar de senaste. Workshop på självhjälpsgruppen igår och jag fördjupade mig i statistik istället för historian vilket jag borde ha läst in mig på. Funderade på att göra grafer och diagram över antal möten, veckodagar och orter men hejdade mig. För närvarande i alla fall. Kanske finns det en applikation för det?

Har inte sovit mycket de senaste nätterna. Faktiskt inte alls. Jag somnar nämligen först framåt 3-4 på morgonen. Och tyvärr är uppstigningen ibland icke beroende av hur mycket jag sovit så antalet sömntimmar kan variera kraftigt. Orsaken till mina sena sömnvanor just nu är inte enbart på grund av värmen men det är en stor anledning. Jag mår inte väl i värmen. På tv häromdagen pratade de om katastrofberedskap på sjukhuset och att vissa grupper av extra känsliga för värmen och psykiskt sjuka var en av de grupperna. Inte för att jag vet varför psykiskt sjuka skulle vara en riskgrupp men jag vet definitivt att jag inte diggar värmen.

En annan av anledningarna till den sena sömnen är en spelapplikation (Scrambled Net Lite) till min Xperia. Jag är så hooked på det. Tänker varje kväll (natt/morgon) att jag inte ska starta spelet men varje gång så överlistar jag mig själv och spelar. ”Bara en till, bara en gång till sen ska sova, bara en till…”. Jag har försökt dra ner det till datorn men har inte lyckats. Kanske är lika bra det.

Varje natt förlorar jag kampen mot spelet. Detta trots att jag är i mitt i den senaste spännande deckaren av Mari Jungstedt. Så vad händer då – jo så fort jag lagt ifrån mig mobilen och tagit upp boken slocknar jag som ett ljus! Jag kämpar verkligen för att hålla mig vaken. Och blir skitförbannad när jag somnar. Igår när jag kom hem så la jag mig nästan direkt med boken. Först strök jag lite för att stressa av och lyckades spilla ut en tillbringare med vatten över mitt skrivbord och golvet så just det här med avstressandet kom lite på skam. Med tanke på att mitt skrivbord förutom alla skrivbordsattiraljer och dattaprylar samt allehanda tekniska prylar och två ton papper så var det ett under att inget annat än några gamla tågbiljetter gick åt. På golvet är det inte fullt lika mycket prylar men vattnet rann ner mellan mainströmkontakterna, min öppna kameraväska, min dattaväska och en kartong med papper.

När jag torkat golvet, sett senaste avsnittet av Lie to me och strukit all tvätt så slängde jag mig i sängen med boken och ett paket glass. Av nån riktigt dum anledning som jag inte kan förstå la jag glasslocket i sängen. Och givetvis la jag hela högerbenet rakt på locket och riktigt gnodde in glassen. Ut i badrummet och duscha av all glassen och kvickt in i sängen igen. Bara för att överfallas av en akut kelsjuk katt som anser att en bok som hålles i handen är en utmärkt avsats för att nå mattes ansikte.

Jag lyckades, trots en ivrig katt, läsa ut boken när sambon dök upp slutpumpad efter jobbet. Efter att hjälpt honom med urlastning mitt i natten drabbades jag av abstinens till den milda grad att jag plockade upp mobilen redan i köket och började spela. Jag behöver nog hjälp… Men jag är inte ensam – när jag väl lyckats avsluta spelet och kom i säng låg sambon med sin Xperia och kollade nya appar. Finns det självhjälpsgrupper för app-bereonde!!!???

Jag blir ofta nedstämd när jag läst ut en bra bok. Kan sura och tjura i flera dagar. Ibland har jag flera böcker igång samtidigt för att inte riskera att hamna i situationen att jag är utan bok.

Ibland stannar vissa böcker hos mig. Douglas Adams har den effekten på mig. Arto Paasilinna har det också. Nu senast läste jag Uppdrag: Skyddsängel av Paasilinna. Jag älskar hans böcker men ingen kan nog mäta sig med den första jag läste av honom – Kollektivt självmord. Kanske är det som med heroinistens jungfrusil – det kan aldrig bli så där underbart som den första.

Även Henning Mankell har den effekten på mig. Inte de om Wallander dock utan de tidigare som Fångvårdskolonin som försvann och Dödsbrickan. Kanske Mankell haft den största effekten på mig. Ja förutom Astrid Lindgren förstås. Hon är världsklass. Ingen och då menar jag ingen kan mäta sig med henne. Alla kategorier.

Jag kan känna avundsjuka på människor som inte läst vissa böcker ännu. De har hela nöjet kvar! Framförallt känner jag om Steig Larssons böcker. Jag vet egentligen inte vad det var med hans böcker men jag sträckläste dem i princip. Jag blev otroligt nedstämd när jag var färdig med den sista. Länge gick jag och hoppades på ett fjärde okänt outgivet manuskript. Jag kan fortfarande känna stor sorg och saknad efter Millenium-böckerna.

Jag har inte sett filmerna. Jag vågar inte. Jag är så rädd att de ska förstöra min underbara känsla från böckerna. Så blev nästan fallet när jag råkade se en bit av filmatiseringen av Val McDermids böcker om Carol Jordan och Tony Hill. Vilken total besvikelse!

Jag blir både glad och sorgsen när jag ser att Millenium toppar Amazon. Glad för att fler upptäckt honom och sorgsen för att jag aldrig kan få läsa fler av honom.

För det mesta när jag gör olika test om partikoll så hamnar jag långt till vänster, vänsterpartist med miljöpartiet strax efter.

Inte så konstigt för det är ju de två partierna som står mig närmast och som jag röstat på i alla val. Piratpartiet har ju seglat upp och hamnar helt klart inom mina preferenser men PP kommer sällan upp i partikollen.

Sen brukar sossarna och centerpartiet följa, näst längst ner folkpartiet och allra längst ner på noll poäng hamnar alltid moderaterna och kristdemokraterna. Det speglar ganska väl mina värderingar.

Men i den senaste partikollen jag gjorde (tror det var tv4:s) hamnade sossarna överst! Sen mp och centern. Vänsterpartiet kom först på fjärde plats. Lite – eller snarare – mycket förvånande. Sosse är jag definitivt inte. Ibland tror jag att jag står närmare centerns värderingar än sossarnas. Åtminstone så länge Bodström härjar bland lagar och förordningar.

En ”pratis” idag lär väl vara FI:s brännande av pengar. Jag vet just inte vad jag tycker om det. Det är ju en bråkdel av vad ex sossar och modererat lägger på PR och det här gav nog mer uppmärksamhet än 100 000 gjort samma väg som de andra. Men jag undrar hur mycket goodwill det blir av att elda upp pengar. Det kan mycket väl komma att kicka dem rakt i fejset istället. Men det gav ju uppmärksamhet och det är ju själva meningen.

FI kämpar i motvind så det heter duga och lär väl få göra som miljöpartiet – rensa ut alla flumputtar och konspiratoriker. För FI:s del betyder det alla bitterfittor och ultrafeministextremistmanshatare för såna finns det allt för många för att FI nånsin ska bli ett reellt parti att räkna med.

* = Ordlek på gammalt talesätt

Lite kul med bildtext som kan få en helt annan innebörd utan förklarande text.

Arbetaren 22/2010 har en artikel om rastuppror på Sundsvalls sjukhus. De anställda uppmanas att ta sina lagstadgade raster som de ofta måste jobba in då arbetsbelastningen är hård. Men bildtexten kan dubbeltolkas. Består yrkesgruppen av ett gäng med adhd kanhända?

Många är vi som inte kan ta ut de raster vi har rätt till. Som polis var det ibland stört omöjligt att ens få matrast. Vid något tillfälle värmde jag maten fyra gånger men hann aldrig äta den. Därför var det nästan alltid bäst att äta snabbmat så man fick i sig lite energi.

På taxi är det bästa att köra tjänstepass hela dagen för då måste de lägga in en halvtimmes matrast.  Dock har det vid flera tillfällen hänt att matrasten inte hamnat i Falkenberg vilket ju omöjliggör medtagen lunchlåda. Ganska ofta har jag fått äta på rull dvs slängt i mig mat medan jag kört till nästa kund. En ung kille slutade på taxi pga just detta.

Min vän på macken får sällan äta i lugn och ro då hon är ensam långa tider. Hon är glad om hon hinner gå på toa. Ibland när jag kommer in står hon med benen i kors och nästan utstående ögon och skriker nästan ”passa butiken jag måste kissa”.

En vän till mig (och tillika rökare) var i strid med sin arbetsgivare om just raster. Tydligen får du inte röka under arbetstid om du jobbar på restaurang och bara har måltidsuppehåll. Men raster kan ingen förbjuda dig och då får man göra vad man vill.

Jag är kluven till rökfri arbetstid då jag ju inte tål lukter och då även rök speciellt bra och är tacksam för de jag möter som inte stinker rök. Nikotin är dessutom den drog som dödar flest människor så samhället och arbetsgivaren har ju visst ansvar för sina anställda.

Men var går gränsen för eget ansvar och vad samhället (och kanske framförallt arbetsgivaren) ska tillåta/förbjuda? Det är en fin gräns. Och om vi ständigt arbetar in våra raster av nödvändighet eller andra orsaker – gör vi inte oss en rejäl björntjänst då?

Varit nere hos brorsan och firat brorsbarnens födelsedagar. Missade den lilla med två veckor men lyckades faktiskt pricka in den store på rätt dag.

Den store fick såpbubblor och en monsterbok. Alla sexåringar gillar monster oavsett kön. Den lille fick en gräsklippare i plast som hon genast satte dockan på och körde runt med i huset till allas inte så stora förtjusning, då den utan hjälp av batterier lät som en gräsklippare. Lagom genustänk utan att chocka familjen för mycket.

Min gudson och tillika grannars son är tre år och älskar, som alla barn, glitter och fina kläder, gärna klänningar som mamma och storsyster. Häromdagen hade han rosa klänning över en tröja med puffarmar på sig till dagis för de skulle ha midsommarfirande och ha fina kläder. Dagispersonalen som ändå verkar ganska progressiva hade visst stått handfallna.

Åh är du utklädd till flicka

Och även senare på kvällen då Attention hade midsommarfirande med alla barn och vuxna var det några som kommenterade eller överdrivet berömde hans fina klänning. En mamma tog honom i famn och ”skojade” Är du en liten flicka idag. Hon blev sur när vi ifrågasatte hennes könsrollssnack. Och det är ändå en mamma som borde vara lite öppen med tanke på hennes barn inte är som alla andra.

När min son var under året fick jag ofta kommentarer om ”min söta dotter” då han hade mycket kläder i rött och rosa. Jag fick nästan alla kläder eller köpte second hand och jag var inte så medveten om klädkoderna på den tiden. Men även om jag varit det hade jag nog handlat likadant. Jag gillade att gå mina egna vägar redan då. Klädde mig själv ganska udda.

Men det är – fortfarande – provocerande att män har klänning. Det är inga ”riktiga karlar” som går i det. Men männen närmar sig kvinnors beteende och utseende i kommande generationer. Sonens kamrater iklär sig såväl rosa som klänningliknande plagg samt sminkar sig och tillbringar timmar framför spegeln med diverse hårprodukter. Jag har inga problem med unisexmodet. Jag har inga problem med att det inte går att se vilket kön någon tillhör. Men så har jag heller inga problem med annan sexuell läggning än den heterosexuella. Skulle det klicka mellan några så spelar ju den sexuella attraktionen och kärleken mer roll än traditionen ”måstet” man-kvinna och då är det ju skitsamma vad man har på sig.

Det är nog den enda vägen till ett jämlikt samhälle. Att vi skippar könstillhörighet och går på intresse, kunskaper och personligheter istället. Då skulle män kunna jobba på dagis och kvinnor i gruvindustrin utan att det viskas homo bakom ryggen. Men det är låååååååååååång väg dit. Studenterna går rakt in i gamla seder och traditioner med mörk kostym på grabbarna och vita korta klänningar på flickorna. Utan undantag. Och visst står jag där som stolt mamma till min son i kostym och pöser av stolthet över min fine son. Jag hade respekterat om han hade protesterat mot allt och haft vad som helst annat på sig. Jag hade firat honom precis lika mycket men kanske lite mer … överdrivet. Så vem är jag egentligen att gnälla på andra.

Jag lyssnade på en liten föreläsning häromdagen. En snubbe i min ålder från arbetsförmedlingen pratade om arbetsförmedlingens roll och vad de kan erbjuda. Och han pratade konstant om män när det gällde arbetsgivare och tekniska arbeten. En gång var det en kvinna vilken han benämnde som tekniktjej annars var det Nisse och Pelle och Göran etc. Vid ett tillfälle pratade han om lokalvårdare (f.ö. ett yrke han lyfte upp då det tydligen finns brist på det) och DÅ var det givetvis en Stina.

När sambon min började prata om att flytta om ens kvinna har en spetsutbildning som t ex bergsprängare så hängde arbetsförmedlingssnubben på men ändrade automatiskt förutsättningarna till att ju sambon får flytta med om mannen är bergsprängare då det inte finns så många jobb som just bergsprängare här i Halland. Han kunde bara inte tänka sig en kvinnlig bergsprängare.

Jag vet två kvinnliga bergsprängare bara här i Falkenbergs kommun så jag tror mer det var hans fördomar än kunskap. Men det säger så mycket om hur nedärvt våra könsrollsmönster är och hur villigt vi går raka vägen ner i dem.

Har avslutat min ”mardrömsvecka”. Körde fem dagar på raken. Visserligen goepass dagtid-kväll men två av dagarna startade med morgonpass två timmar mellan 7 och 9. Halv sju faktiskt i måndags. Men sen var det ju raka vägen hem och i sängen för nån timmes sömn innan eftermiddagspasset.

Det har gått förvånansvärt bra de här dagarna. Jag har varit trött och känt mig en anings förvirrad i alla fall i tisdags men jag har funkat. Allt annat som son, sambo och hem har visserligen fått stå tillbaka de här dagarna när jobbet tar all energi. I onsdagskväll var jag så trött. Hade en tur till Landvetter i rusningstrafik som tar otroligt mycket på krafterna.

Man kan ju tycka att bara ligga på motorvägen och glida inte är så jobbigt men folk kör som idioter så man måste hela tiden vara uppmärksam både framåt och bakåt. Jag kör enligt gällande hastighetsbegränsning, eller strax över, numera för jag har blivit så mycket mer rädd om mitt körkort sen jag började köra taxi. Men folk har en konstig egenhet att antingen köra upp i baken på bilen eller – ännu värre – köra in precis framför bilen. Lite scary när man ligger i 130 120 på motorvägen, att ha en bil en halvmeter ifrån sig.

Givetvis fick jag jobba över en timme i onsdags. Jag hade nästan räknat med det för det var en del att göra och nån bil låg på långkörning. Så sista turen, en stationstur till Getinge, fick jag vid halv tio. Tänkte att jag kör upp på motorvägen för den går kvickast. Och jag körde genom rondellen, förbi Malmö-skylten och vänster efter viadukten. Jag kör ju den sträckan flera gånger varje pass. Lagom uppe på påfarten slog det mig

Jag kör norrut!

Det var en företagskörning så snubben betalte inte själv så jag tror att han sket i vilket men jag stänge ändå av taxametern de extra en och halv milen det tog att åka till Morup och vända. Kände mig heldum och bad om ursäkt flera gånger. Mannen var vid det laget så trött efter allt resande att han bara skrattade åt det tack och lov. Jag frågte om han inte ville åka till Glommen istället för det börjar ju i alla fall på samma bokstav men han avböjde leende.

Dock har tröttheten kommit ifatt mig nu. Jag är så trött så trött. Och ironiskt nog så ju tröttare jag blir ju svårare har jag att sova. Kan inte somna fast ögonen känns som ett grustag och hjärnan redan tagit sitt pack och pack och lämnat rörelsen. Eller så somnar jag och vaknar ofta istället. Antingen av olika, mer eller mindre inbillade, ljud eller lukter (häromnatten var jag ute och kollade om det brann) eller av att kroppen påstår att den är kissnödig eller hungrig. Det är mycket felsignaler i systemet för närvarande. Överbelastningen gör väl att det blir fel på det som fortfarande fungerar.

Träffade i början av veckan en kille på Statoil som har ”hoppat av” det vill säga slutat köra. Han blev så arg på att aldrig få ordentliga tider (främst mattider) att han gav upp. Han blev förvånad när han såg mig ”Så du harvar vidare?”. Och jag skulle ju sluta köra med detta ”mardrömspasset” men det är ju så svårt att säga nej… När jag pratade om det på möte förra veckan lät det som ett beroende. ”Jag ska sluta för jag mår inte bra av det men bara en gång till. Det blir sista gången – jag lovar!”.

Men jag har slutat nu. Nästan. Bara en körning kvar.

Tvätta inte av handen med högtryckstvätten!

Har återfått lusten för läsning på sistone. Pocketdeckare visserligen. Mest svenska som Marie Jungstedts deckare om  Gotland. Och Åsa Larssons böcker om f.d. advokaten, numera åklagaren Rebecka Martinsson från Kiruna.

Just Åsa Larssons Det blod som spillts råkade jag dubbelläsa samtidigt med Mikael Niemis Mannen som dog som en lax vilket var en aning förvirrande. Bägge utspelar sig i de nordligaste delarna av Sverige och behandlar bägge det norrländska landskapet med stor kärlek, meänkieli och polisutredningar. Dessutom med självständiga starka kvinnor.

Sen ramlade jag oförhappandes över en form av deckare av Douglas Kennedy Den gåtfulle fotografen. Mycket läsvärd ända fram till de sista kapitlen som kändes hastiga. Som att bygga upp spänning till max och sen bara avsluta i ingenting, ett antiklimax. Men jag funderar fortfarande på handlingen i den boken och det är väl betyg gott som något.

Jag har länge velat läsa Lars Kepler Hypnotisören och när jag var i Stockholm första vändan lyckades jag glömma min bok hemma och var ”tvungen” att köpa en och passade då på. Men ack vad jag blev besviken. Den är visserligen spännande och man vill som läsare veta vad som händer och därför läser klart men dialogen är synnerligen krystad och personerna overkliga. Kepler är tyvärr en trist icke förtjänad hype. Jag minns inte ens huvudpersonerna trots att det inte ens är en vecka sen jag läste ut den.

Min chef verkar vara mycket förtjust i pocketdeckare och jag klagar inte för jag har lånat flera av dem. Vid Läckberg går gränsen dock. Jag har inte läst en enda Läckberg och jag tror inte jag kommer att göra det heller. Känns ungefär lika falskeligen hypad som Liza Marklund och hon är ju inte nämnvärd som författare.

Men på jobbet hittade jag Nigel McCrerys bok om Samantha (Sam) Ryan Rop i natten. Jag blev glad för hur mycket jag än ogillar engelska tv-deckare så gillar jag böckerna. Och jag läser gärna böcker om rättsläkare och jag tror jag för många år sen läste någon eller några av hans böcker men mycket vatten har uppenbarligen runnit sen dess för jag är mycket missnöjd. Boken är så tydlig skriven av en mycket engelsk traditionell man med syn på kvinnor och sex i stil med horan och madonnan vars främsta uppgift är att tillfredställa mannen oavsett det gäller att ta hand om familjen eller sexualiteten.

Sam Ryan är (sgs iaf) ensamstående kvinna i karriären liksom Therese Fossnes (Mannen som dog som en lax) och Rebecka Martinsson (Det blod som spillts) samt Karin Jacobsson (Den inre kretsen) och verkar ganska nöjda med det livet och den friheten men McCrery verkar ha något djupare behov att framställa kvinnorna i boken som förtorkade, längtande och totalt malplacerade annat än som bihang till männen.

Men jag återkommer när jag läst klart den. Mycket kan hända på sextio sidor.

Är rent slut. Har gjort smörgåstårta, passat en sex åring, städat och fejjat, köpt kostym åt sonen, shoppat bordsduk och räknat stolar, spelat ”finns i sjön”, lagat mat, lånat ut bilen till sonens nyblivna körkortsinnehavarkompis, ruskat mattor, diskuterat studentskyltsidéer, letat laddare till mobilen, tittat på film, nattat övertrött sexåring, blåst ballonger, ändrat på programmet och meddelat alla gäster, tagit reda på tiderna för studenttåget (via Hallandsposten – tack!), slagits med dammråtter, letat moderkort, strukit en strykfri (blahablaha!) skjorta, vattnat blommor och skurat badkaret.

Nu ska jag sova lite för att fortsätta med det jag inte hunnit med i dag, i morgon, samt själva studentfirandet, i – förmodligen – ösregn. Förhoppningsvis är det fem år till nästa gång!