Gröngöling

Vad minns jag av det år som snart är slut?

En personlig betraktelse över året 2011

(Orkar du inte läsa hela så finns en sammanfattning i slutet)

Jag började året med körning. Först taxi på nyårsnatten och sen till Karlskrona. Så de tre första dagarna av 2011 körde jag säkert en 80-100 mil. Första veckan bestod också mycket av möten, workshops, planering och förberedelser och såväl resor som möten känns det som hela året sen bestod mycket av. Är det så att det man gör första veckan på det nya året definierar hur året ska bli? Huga eftersom jag ska hjälpa Jesper att flytta imorgon…

År 2011 började ekonomiskt ganska bra. Vi fick pengar från några olika fonder till träning och en ny tvättmaskin precis lagom när vår gick sönder. Vi körde även igång minnesträningen. Och jag började träna på Crossfit. Jag träffade en jobbcoach som avslutades i januari och samtidigt fick jag besked att jag fick starta eget-bidraget och jobb för Lunds universitet så starta eget sköts på framtiden. Man kan nog säga att året startade i rasande fart och fortsatte så in i februari.

I mars gick det tungt med studien från lund. Jag fick ingen respons och det var mycket svårare än jag trott från början. Vänner runt mig mådde mycket dåligt och jag kände mig maktlös trots att jag drog i alla tåtar jag kunde. Den 15 mars fick jag min FA-skattsedel. Jag var med och försökte dra igång beroenderådet i Halland men även det var långt besvärligare än jag föreställt mig. Från att ha varit mycket på med jobb och engagemang deppade jag istället ihop under våren. Funderade på hur jag skulle klara av att driva ett företag när jag inte kan fixa ”enkla” uppgifter som rodda en diskrimineringsstudie och ett brukarråd.

April fortsatte med många möten. Mycket föreningsaktivitet och andra för att stötta vänner och nära som behövde hjälp. Samtidigt kände jag själv att jag mer och mer behövde LSS-teamets psykolog för att inte gå in i samma mönster som förr. Tyvärr var handläggaren på hab inte inne på samma spår som jag och avslog allt jag föreslog.

Maj och juni var det utbildningar, fester och möten. Jag kände mig mer och mer inkompetent och misslyckad. DJ:ade på ett sexparty som jag kände mig grymt oförberedd inför och totalt stressade ur inför. Admin fungerande inte så bra med flera avhopp och jag kom i polemik med KRIS. KRIS satte strax därefter igång sin hemska ”Statligt knark”-kampanj. Ett blogginlägg om detta har jag filat på sen i somras. Det är känslomässigt svårt att få ihop ett. Jag har påbörjat ett flera gånger. Kanske kommer det. Som jag återigen har hamnat i en situation på grund av den kampanjen så är det ju fortfarande hur aktuellt som helst.

Sommaren gick i ett med tidningsjobb. I princip försvann allt annat vilket var skönt på sätt och vis. Jag hade inte ork eller tid att grubbla. Sommarmånaderna (förutom Gullbranna) bestod av många strykningar det vill säga saker jag inte åkte på eller gjorde. Att jag i början av sommaren fick besked att min ämnesomsättning var tokig påverkade säkerligen en del. Tyvärr blev medicineringen helfel då jag i förvirringen tog fel dos och hela sommaren överdoserade jag medicinen.

Kanske därför hösten började med en kickstart. Jag fick i alla fall flera olika uppdrag med föreläsningar. Och som om inte det räckte blev det en del fusk som DJ. Höstens stora händelse är väl emellertid bröllopet. Det in i minsta detalj oplanerade bröllopet blev äntligen av. Vi blev herr och fru. Då hösten avlöpte i full rulle så har vi inte haft tid att tänka så mycket på det dock.

Under hösten har det blivit en hel del inköp och förändringar på tekniksidan. Bland annat har jag blivit med eget ljud vilket har visat sig verkligen behövas. Konferenshotell prioriterar inte ljud. Men den enskilt största förändringen på teknikfronten är dock att vi blivit med padda. Till stor förvåning för såväl omgivning som oss själva. Ett blogginlägg om denna händelse kommer.

Kort sammanfattning om mig under år 2011: Jag har under året blivit in- och utvald till ideella engagemang samt börjat engagera mig politiskt igen. Dessutom har jag gått mängder av korta utbildningar, hållt utbildningar samt föreläst för flera hundra människor, startat eget och gift mig.

Nere och räknar

Två händelser har fått ner mig den senaste veckan. Verkligen ner mig alltså.

Visserligen har det varit på gång ett tag då sommaren och förhösten varit tuff och jag är slut på energi, som alltid vid den här tiden på året. På höstarna är jag konstant trött men vägrar inse/acceptera faktum och framåt senvintern-våren har jag en overload som heter duga och inte sällan en breakdown. I år har jag – kanske för första gången någonsin – tillåtit mig att få vara trött och försökt hushålla med min energi för att inte hamna där igen.

Jag har startat upp mitt företag och fått startbidrag för densamma. Jag har mycket planer och idéer för mitt företag. Jag har varit på gång i flera år och har verkligen grunnat på det. Därför fixade jag ett möte med K, ett möte jag trodde kunde vara till gagn för oss bägge. K är ”professionell” dvs yrkesarbetande med speciell utbildning,. Visserligen har jag ingen professionell yrkeserfarenhet eller utbildning inom området men jag känner mig ändå kapabel med min erfarenhet som användare och med den yrkes och utbildningsbakgrund jag faktiskt har. Under mötet och efteråt var jag så entusiastisk för K hade ungefär samma idéer som jag funderat på i flera år. Jag kände mig verkligen uppåt och tänkte att ”jess nu är jag på gång, äntligen kan jag få utlopp för min kreativitet!”.

Till saken hör att K och jag har gemensamma bekanta vi pratat om ibland. Jag har liksom inte tänkt på K:s profession så mycket utan sett oss som ganska jämlika på samma plan med presumtivt framtida samarbete. Men så fick jag ett mejl från K där denne nämner tystnadsplikten gentemot våra gemensamma bekanta. K betraktade alltså mig som klient det gäller tystnadsplikt för.

Jag tappade helt sugen. Trots att vi pratade om framtida samarbete med entusiasm var det tydligen inte så K upplevde det. Återigen har jag tolkat någon så inihelvete fel. Det satte igång mina tvivel. Tvivel på mig själv och vad jag klarar av. Klarar jag av att driva ett företag när jag inte ens kan interagera med folk jag känner. Att jag är kass på social interaktion vet jag om. Att skapa kontakter och nätverk AFK är nästintill en omöjlig situation för mig. Kanske är denna del av min funktionsnedsättning ett alltför stort hinder för att driva ett företag.

Den andra händelsen jag deppat över i veckan tarvar ett eget inlägg men det är alltför deprimerande att skriva om allt samtidigt. Speciellt som jag även skrivit ett debattinlägg till HN så au revoir!

Fosterdiagnostiken – ett hot mot funktionshindrades rättigheter?

Föreläsning på Högskolan i Halmstad av Torbjörn Tännsjö (TT), professor i praktisk filosofi och medicinsk etik vid Stockholms universitet.

Bör man göra fosterdiagnostik? Bör det vara tillåtet och isf hur? Reglerat eller fritt?

Om jag väntade barn – skulle jag göra en fosterdiagnostik? Det är en svår existentiell fråga men vi kommer inte undan frågan för tekniken finns och vi måste ta ställning till den.

Fosterdiagnostik introducerades på 70-talet genom fostervattensprov. Då kunde man se om det fanns anlag för downs syndrom. Efter provet kunde man ansöka om sen abort till socialstyrelsen vilken var instansen som beviljade sena aborter. Det fanns en entusiasm för provet då det skulle spara pengar för omsorgen och det var ett bra sätt att slippa handikapp.

På 80-talet följde en kritisk diskussion och diagnostiken ifrågasattes och jämfördes med nazismens politik. De menade att det var eugenik, rashygien, i nya former. På 90-talet kom PGD-teknik* vid provrörsbefruktning. Med PGD kan man sätta barn till världen utan att tillgripa sex. Man kan använda PGD om man vill ha kontroll dvs göra ett positivt urval (man kan i princip göra ett urval om personlighet). Detta till skillnad från fosterdiagnostiken som var en negativt urval (bara möjlighet att välja bort sjukdom/handikapp).

PGD är reglerad och alltså inte lika fritt tillgängligt som fosterdiagnostik vilken vi idag förfogar fritt över rent juridiskt. Man kan göra diagnostik tidigt utan risk, rent tekniskt, och sen kan man göra abort utan att behöva redogöra för varför. Sjukvården är skyldig att informera föräldrarna om ev avvikelser och kön. Selektiv abort görs pga info man fått, ex om anlag, om fostret.

Om det inte går att stoppa fosterdiagnostiken/selektiv abort finns två möjligheter – reglera eller släppa fri. TT anser att vissa fall av selektiv abort är försvarlig och därför kan vi inte förbjuda selektiv abort. TT menar att det vore donquijotiskt att förbjuda selektiva aborter då möjligheten finns. Vi kan inte förbjuda diagnostiseringen med mindre än att sjukvården förbjuds att berätta om fostret. Är det rätt – moraliskt – önskvärt?

Vissa anser att abort i sig är förkastligt. Om man gör en selektion redan innan det är ett foster så kasserar man bara ett ägg = ergo ej abort. Ju längre ut man kommer på skalan med mer valfrihet ju längre från abort kommer vi. Ska vi avskaffa aborten helt för att kunna förbjuda selektiva aborter?

Bör det åtminstone vara förbjudet att välja kön?

Det är inget problem att vara kvinna/man då ska man inte få välja bort ett specifikt kön. Om vi tillåter att välja bort t ex utvecklingsstörning så tar samhället ställning och utvecklingsstörning blir något oönskat, ett problem. Att säga nej till vissa aborter men ja till andra är diskriminerande. Säger vi nej till könsselektion men ja till selektion pga utvecklingsstörning då har samhället tagit ställning/bestämmer vad som är önskvärt . Men är det inte rätt med könsselektiv abort i t ex Indien för annars offrar vi kvinnorna som utsätts. Vore det bättre om vi tillät könsselektiv abort och istället förändrade samhällets syn på kvinnorna?

På 80-talet kallades regleringsidén för ”dödslistan” där det fanns egenskaper som inte samhället gillade. Vilka skall få finnas? Vi kan välja bort vissa typer av människor vi inte vill ha. Vi kan också sätta önskade egenskaper till livet. T ex genom att föda ett barn med vissa egenskaper som kan rädda ett barn man redan har.

Argument för frihetligt system:
Föräldrar är kunniga att avgöra det själv men samhället ska vara neutralt. Ett frihetligt beslut gör att jag som förälder bestämmer och mitt felaktiga beslut drunknar i alla andra beslut. Det sänder inte ut signaler om vad som är önskvärt. Det innebär att man kommer att fatta okloka beslut. Om föräldrarna vill ha rödhåriga barn sÃ¤nder det något om föräldrarna men för barnet som föds spelar det ingen roll.

Är den nya fosterdiagnostiken ett hot?

Samhällets neutralitet luckras upp trots att alla får lära sig att inte vara normerande (PK). Men teknikerna är inte längre neutrala. Det är en simpel teknik och t ex lätt att konstatera downs syndrom. I Danmark föds allt färre barn med downs syndrom pga tekniken. Men vem vet hur samhället ser ut om femtio år när jag är borta. TT vill göra allt fritt för då, anser han, då faller diskriminering bort. Men även TT anser att det finns drag i utvecklingen idag som är bekymmersamma.

Enligt TT finns tre sätt att tänka på frågan:

• För det kommande barnets skull; utifrån det barnets väl och ve är det bättre om det barnet inte borde födas.

Enligt hedonism (som vetenskaplig lära) är ett liv värt att leva bara något den enskilde kan avgöra, inifrån, huruvida man är lycklig. Men kan man göra fel mot det väntade barnet att sätta det till livet? Enligt TT:s syn på hedeonism finns det skäl att skaffa sig den kunskapen och använda den. T ex vid anlag för Krabbes sjukdom är det oförsvarligt att sätta det barnet till världen. Men inte pga funktionshinder.

Man kan inte kan gå på är vår fördomsfulla syn på funktionshinder för vi anser att de som har funktionshinder har ett mindre lyckligt liv ”bättre att vara död än att ha… ” Det finns en utbredd föreställning att lyckan reduceras vid funktionshinder men vi är i stort sett lika lyckliga med funktionshinder som utan. Människan har en oförmåga att förstå att man kan leva lycklig med ett funktionshinder. Fördomarna mot människor med funktionshinder har minskat men inte fördomarna mot själva funktionshindren.

Människan har en förmåga att anpassa sig till funktionshinder. Undersökningar visar att vid en olycka e.d. tar det ca 2 månader att komma igen och bli lycklig som innan. Vid downs syndrom är man kanske ännu lyckligare. Alltså kan en mycket liten grupp av aborter motiveras.

Enligt kvalificerad hedeonism (J S Mill) finns det högre och lägre njutning. Intellektuella (högre) njutningar bättre än sinnliga njutningar ex av mat och sex. Aristoteles menade att ett gott liv är ett där man verkligen åstadkommer något. Där är inte lyckan i sig det viktiga utan göra något, åstadkomma ngt typ matematiska genombrott eller liknande och det kommer aldrig någon med downs syndrom att göra.

• För att istället få ett friskt barn.

Om vi vet att barnet inte kommer att leva ett fullt liv vore det inte bättre att avbryta och istället satsa på ett friskt barn. T ex om ett barn har anlag för Huntingtons som förmodas dö för tidigt. Med PGD kan vi se till att barnet inte riskerar få den sjukdomen men kan vi byta ut en individ mot en annan? Om man frågar en som fötts med sjukdom om det var fel att du fick födas så kommer vi att få svaret nej det var bra. Men om vi väljer bort det och frågar nästa om det var rätt att föda denne svarar den också ja. Har vi rätt att välja bort? Om världen blir bättre utan mÃ¤nniskor med den här sjukdomen?

• Av samma skäl som ”vanliga aborter”.

Att acceptera att abort är föräldarnas sak att avgöra om de kan ta hand om barnet. ”Jag är inte berett just nu att klara av ett dövt barn. Det är ett för stort steg just nu att byta kultur”. Det vore dock inga problem för döva som redan finns i den kulturen.

TT fick efteråt en fråga om schizofreni och kom då in på psykiska funktionshinder/sjukdomar. TT tog upp exempel psykos och djupa depressioner som han har egen erfarenhet av som anhörig. TT ansåg att om man kan förutsäga att det här barnet kommer att drabbas av dessa så är det försvarligt med selektiv abort. Det finns en elitistisk syn på psykisk sjukdom – det har funnits genier som åstadkommit stora saker som varit psykiskt sjuka. Gränsen för galenskap är smal, men TT vill hellre ha ett lyckligt barn än ett geni. TT menade att det finns tillstånd som är så plågsamma att de inte ska behöva upplevas.

Nästa fråga var hur lätt att det för blivande föräldrar idag att välja bort fosterdiagnostik. Kanske till och med välja bort ultraljud. Hur ses man på i samhället? Av kamrater? Det krävs ganska mycket för att sätta emot, vad som förväntas av en. TT svarade med en motfråga huruvida vi trodde att gjorde Viktoria ett fostertest? Kan vi tänka oss en regent med downs syndrom? Varför ska det vara en statshemlighet?

En annan fråga var om inte selektion kan leda till ett mer egoistiskt samhälle? Om man inte tar nytta av teknikerna riskerar man att hamna utanför resurser? TT anser inte att det är fallet idag men vi vet ju inte hur det blir. Hänger på hur samhället utvecklas med ansvar och inkludering. Det är politikerna (dvs vi) som bestämmer samhällssynen och människosynen och hur samhället ser ut påverkar hur vi ser på varandra. Blir samhället hårdare blir vår syn på varandra hårdare. Trots allt har vi större tolerans idag än för 50 år sen, men det finns oroande tecken på att det blir ett hårdare klimat med ökande individualism och det gör att det blir mer problematiskt med svagheter. Om vi använder teknikerna för att man rädd för framtiden – om alla väljer barn med vassare armbågar…

TT väckte frågan om det finns det en egen rättfärdighet att finnas? Ska downare finnas för att? Om inga döva fanns skulle en stor och viktig kultur falla bort men det händer ju å andra sidan hela tiden.

Nästa steg är genterapi som möjligör att välja ögonfärg och korrigera anlag. Genterapi är förbjudet överallt. Enligt TT mest för att det inte är teknisk möjligt men så fort det går att göra det tror TT att det kommer att tillämpas. Vi kommer att kunna bota sjukdomar, ta bort ärftliga gener för olika sjukdomar men även välja till muskelmassa för att kunna springa fortare eller musikalisk förmåga som absolut gehör.

*PGD - preimplantatorisk genetisk diagnostik

Om IMF

Andra länders relegering av PGD:

Sverige: Enligt lag får PGD endast användas om en eller båda föräldrar bär på anlag för en allvarlig monogen eller kromosomal ärftlig sjukdom, som innebär hög risk för att få barn med genetisk sjukdom eller skada. Behandlingen får inte användas för val av egenskap utan endast inriktas på att barnet inte skall ärva anlag för sjukdomen eller skadan i fråga. Att välja ut ett embryo med en sådan genuppsättning att barnet efter förlossningen skall kunna bli donator av blodstamceller från navelsträngsblodet till ett svårt sjukt syskon (donatorsyskon), får endast göras efter tillstånd av Socialstyrelsen.

Norge: PGD är tillåtet för en rad obotliga ärftliga sjukdomar. Könsbestämning är i vissa undantagssituationer tillåtet. Det krävs särskilt tillstånd för ett donatorsyskon.

Danmark: Lagen för PGD ändrades senast 2004 för att vidga användningsområdet. Därmed blev det tillåtet att selektera embryon för att skapa donatorsyskon till svårt sjuka barn. Dessutom används det för att utreda kvinnors infertilitet.

Frankrike: Enligt en lag från 2004 är PGD tillåtet i särskilda situationer på kliniker med tillstånd och efter utlåtande från en etikkommission samt rådgivning för paret. PGD tillåts även för att skapa ett donatorsyskon.

Belgien: PGD tillåts under särskilda omständigheter, som är reglerade i en lag från 2003. Selektion får endast göras enligt ”patologiskt genetiska funktioner”.

Grekland: PGD är enligt en lag från 2005 tillåtet på särskilda kliniker som har tillstånd för det.

Storbritannien: Embryoselektion är tillåtet t.o.m. 14 dagar efter befruktningen för att hitta sjukdomar och defekta kromosomer. Det används än så länge inte för könsselektering förutom när det gäller könsbundna sjukdomar. I Storbritannien är en fristående myndighet, HFEA, ansvarig för PGD.

Irland: Det finns ingen reglering.

Italien: Enligt en lag från 2004 är PGD tillåtet endast under vissa omständigheter. IVF och gentestning på embryon är endast tillåtet för infertila par eller om mannen är smittad av hiv eller hepatit B och C.

Japan: Enligt en lag från 2001 är PGD tillåtet under vissa omständigheter.

Nederländerna: En lag från 2002 förbjuder könsbestämning vid gendiagnostik. Därutöver saknas lagreglering.

Österrike: PGD är enligt lag förbjudet. Det finns en lag som reglerar undersökning av celler som har förmåga att utvecklas vidare, vilket enbart är tillåtet om det krävs för att skapa en graviditet.

Polen: I Polen används PGD i större omfång, dock utan laglig reglering. För närvarande diskuteras en lag som ska reglera fertilitetsbehandling.

Portugal: PGD är tillåtet, men en laglig reglering finns inte.

Schweiz: Enligt en lag från 1998 är PGD förbjudet. Den schweiziska etikkommissionen har dock nyligen beslutat att tillåta PGD inom en noggrant definierad gräns, exempelvis när par bär på risk för svåra, genetiska sjukdomar.

Spanien: Embryoselektion efter PGD är tillåtet.

Kina: Det finns ingen särskild lag som reglerar PGD utan det regleras via kunngörelser. PGD är tillåtet vid risk för gravt skadade barn.

USA: I USA tillämpas PGD sedan början av 1990-talet. I vissa delstater finns begränsningar men det finns ingen reglering som gäller för hela landet. Det är även tillåtet att använda PGD för individuella önskemål, som att välja barnets kön.

Jag är för alltid förlorad

Den förbjudna frukten har förtrollat mig….

Uppackning av en äpplepadda.

Henrik och Camilla blev ett

Vi blev intervjuade av Radio Halland:

Barn är oslagbara

Satt och surfade runt lite på nätet och råkade komma på en video som tydligen blivit viral nu i dagarna då en domare i Texas ”disciplinerar” sin dotter med ett bälte.

Sökte vidare och såg en intervju med dotter Hillary Adams och hennes mamma. Jag letade efter en förklaring, ett försvar från mannen ifråga. Jag vill veta vad han har att säga men tydligen tog han vad vi i Sverige kallar timeout och nu är han suspenderad. Med lön. Men någon förklaring fick jag inte. Han hävdade dock i en intervju att dottern inte blev skadad och att det låg var mer bakom än han inte ville prata om. Enligt dottern var det en del av en systematisk misshandel.

Fem barn om dagen dör av misshandel eller vanvård i USA – varje dag! USA har inte skrivit på barnkonvention en och har vad jag förstått lite skumma lagar vad det gäller uppfostran och barnmisshandel.

I Sverige försvann rätten att aga sina barn redan på sextiotalet men ett uttryckligt förbud infördes inte förrens 1979:

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Barnmisshandel har ökat i Sverige sen dess. Även om även anmälningsbenägenheten höjts så är det en stor ökning av antalet anmälda misshandelsbrott från 1982-1983 då ca 2500 misshandelsfall anmäldes, mot 10 500 misshandelsbrott år 2008. (1 900 mot barn i åldern 0–6 år och 8 600 mot barn i åldern 7–14 år). Dödsmisshandel har minskat från 30 på åttiotalet, 10 på nittiotalet till ca fem om året idag.

Men mindre än var femte anmälan om barnmisshandel leder till en polisanmälan, och mycket få till åtal. Dessutom döms förövaren nästan alltid till böter eller villkorligt pga ”förmildrande omständigheter”.

Ibland är jag mer mottaglig för sådana nyheter än annars. Kanske är jag det just nu när saker och ting är bra. Det går bra för mig och vi har det bra ekonomiskt för första gången på typ nånsin. Vi fick mängder av saker och pengar på vårt bröllop som chockade mig. Jag blev förtvivlad och först nu efteråt kan jag förstå min reaktion.

På föreläsningarna/utbildningarna får jag ganska mycket beröm och ros för att jag står och berättar öppet och klart om mitt funktionshinder, svårigheterna och lösningarna kring det. Jag får även beröm för att jag är en bra föreläsare. Jag har mått allt sämre och sämre de senaste veckorna och känner mig allt fulare och värdelösare för var dag som går.

Det handlar inte om nån offersjälvömkansgrej utan är långt djupare än så. Jag läser att om man vid PTSD utsätts för en situation som påminner om traumat så kan man känna en ”extrem känslomässig och fysisk stress. Ofta väcker minnesbilderna ångest och skuldkänslor.” Jag har inte PTSD vad jag vet om och bröllopet/föreläsningarna är ju knappast trauman. Men att bli så överväldigad som jag blev på bröllopet och som jag blir på föreläsningarna skapar stor stress hos mig. Fyller mig med skam och skuld. Och ångest (vad jag hatar det ordet).

Att få kontakt med mina syskon är så coolt. Jag har verkligen längtat efter den dagen lillasyrran skulle ta kontakt så jag är så lycklig över det faktum att både hon och bror med familjer kom på mitt bröllop. Men det bär också med sig minnen. Minnen av en annan tid. Ett annat liv. Och videon där domare Adams misshandlar sin sextonåriga dotter och höra hennes förtvivlan och gråt kastar mig rakt tillbaka till den tiden.

Att leva under den tyranni som vår familj faktiskt innebar har satt sina spår. Att inte veta vad för humör mamma var på när hon kom hem eller bara kom upp från källaren. Att stå bakom dörren och skämmas. Att huka för örfilarna. Min minsta lillebror blev så bra på det att jhan gjorde det automatiskt när mamma var i närheten. Men värre var nog de psykiska straffen. Förnedringen. Skammen. Tystnaden. Fråntagandet av saker och de få nöjen man hade.

Jag minns alla gånger jag sökt hjälp. På skolan. På socialen. Min mamma kommer till socialen och erkänner rakt upp och ner att hon slagit mig men att det var mitt fel.Och socialsekreterana tittar på mig, skakar på huvudet och säger att de kan inget göra. Eftersom barnmisshandel inte förbjöds förens 1979 var det säkert sant nån av gångerna. I och med att barnmisshandel inte hamnade under allmänt åtal förens 1982 och informationen går långsamt är det väl en fråga är om socialarbetarna ens kände till vad de kunde göra. Polisanmäla. Omhänderta mig.

Eller så såg de bara en tjurig trulig unge som de ansåg behövde uppfostras och därför struntade i mig. ”Barnaga” har ju genom vår kristna historia haft sin plats så länge den gavs med kärlek och besinning! Men känslan jag hade när jag gick ut från de socialkontoren, i mammas hampa, det var med en känsla av total ensamhet och en övergivenhet som fortfarande än idag isar in i själen.

Jag kunde sitta på golvet vid mammas ben i timmar och be om förlåtelse för allt dumt jag gjort och bad henne att åtminstone titta på mig. Till och med som vuxen sökte jag hennes uppmärksamhet och gjorde allt för att få den. Jag accepterade våld, skymf, förnedring och ständig rädsla bara mamma gav mig en endaste brödsmula. När hon inte gav mig sökte jag den på annat håll och lät mig utnyttjas. För vad var jag värd. Ingenting.

Jag var ingenting

Barn som misshandlas klarar sig sämre på arbetsmarknaden och färre går till högre utbildningar. Risken för depression ökar liksom risk för övervikt. Var tredje barn drabbas av PTSD. Suicid och alkoholproblem är vanliga. Fem % av alla psykiska problem är resultatet av fysisk misshandel enligt statistik från Nya Zeeland.

PTSD = Posttraumatisk stressyndrom, (posttraumatic stress disorder)

Socialstyrelsens rapport ”När det som inte får hända ändå inträffar”
Drabbade Barn. Aga och barnmisshandel i Sverige från reformationen till nutid; Eva Bergenlöv

http://www.mimersbrunn.se/Barnmisshandel_7712.htm

www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=27&module_instance=2

Hemma med HN

Har varit nere i Skåneland några dagar och dessutom bott på ett budgethotell som bara erbjöd Metro som morgontidning. Och inte nödvändigtvis dagens Metro.

Då är det skönt att komma hem och läsa Hallands Nyheter. Fick läsa ikapp mig igår och idag kunde jag läsa HN till morgonkaffet precis som det ska vara. Jag älskar HN. Det är en underbar mix av lokala nyheter som kossan som gått ner sig i ett dike till TT-nyheter med reportage från rättegången i Etiopien och riktigt bra ledare. HN var centerpartisk och även om centern har sålt tidningen så är ju kommunen och således även lokalblaskan centervinklad. Men jag känner ändå att den är ganska objektiv.

I dagens HN står på första sidan (av Falkenbergsupplagan) en stor bild på en ung kvinna (Helena) som lär ut dans till barn. I ingressen till artikeln står det

Men hon har också haft tuffa motgångar i livet. Svåra förluster och upplevelser som en 26-åring inte borde ha i bagaget.

Hennes svåra förluster enligt artikeln iaf handlar om är hennes medfödda hjärtfel som inte verkar ha påverkat henne nämnvärt och när hennes mamma dog när Helna var 18. Mamman var tryggheten i livet och gick på hennes dansuppvisningar och livet blev turbulent efter mammans död.

Jag känner inte Helena. Hon är säkert en underbar tjej och som danslärare för barn är hon i allra högsta grad värd guld. Och det jag skriver har egentligen inget med Helena att göra. Att förlora sitt stora stöd när man är på gränsen till vuxenlivet måste vara skitjobbigt och ett hjärtfel kan få vem som helst att få mardrömmar. Men jag reagerade lite över ” Svåra förluster och upplevelser som en 26-åring inte borde ha i bagaget”.

När jag var 26 hade jag förlorat min pappa flera gånger om. Den man jag trodde var min pappa försvann ur mitt liv när innan jag fyllt 5 och upphörde helt innan jag fyllt 8. Den man som jag vid 13 års ålder på ett ganska bryskt sätt fick veta var min biologiska pappa tog sitt liv i samma veva som jag föddes. Min biologiska mor sa åt mig (i samma veva som hon berättade vem det var) att det är inget att gråta över. Det var den sorgeprocessen.

Jag har haft ett antal styvpappor sen dess varav den senaste dog i en mycket grym demens innan jag fyllt 26. Min biologiska mor har aldrig varit på någon dansuppvisning. Inte på någon uppvisning alls. Hon har mycket sällan ens brytt sig om vad jag gjort. Eller om jag ens gick i skolan. Ofta var det lättare för henne att jag var hemma och tog hand om mina småsyskon. Och gå på nån dans kunde jag ju glömma. Precis intill vårt bostadsområde låg en frikyrka och dit fick jag gå ibland, till miniorerna. Om jag skötte mig eller hon var på humör. Annars var det stryk och sängen.

När jag fyllt arton hamnade jag först på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning med mycket äldre svårt psykiskt sjuka människor i flera månader. Ett tag hade jag mina tillhörigheter i min bil då jag ingenstans hade att bo. Ingen bror att flytta in hos och att skaffa egen lägenhet var ju att glömma då jag inte hade nån inkomst och soc stod inte på min sida. Jag seglade runt i systemet med behandling, utredningshem och HvB-hem. Och mer slutenvård. Och öppenvård. När jag var 22 var jag enastående mamma och hade utsatts för både våldtäkt och misshandel. När jag var 26 hade jag visserligen fått hyfsad ordning på mitt liv och pluggade och skötte mig hyfsat. Förutom missbruket.

Jag har ärvt beroendesjukdomen från min biologiska familj och några anhöriga har dött i den sjukdomen. Jag har även ett medfött fel på min sköldkörtel som jag aldrig kommer att tillfriskna från. Det första halvåret av mitt liv befann jag mig på sjukhus och det är oklart hur sköldkörteln påverkar mig. Jag har medicinerat sedan jag föddes och kommer få göra det tills jag dör. Varje dag. Jag har diagnostiserats med allehanda psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar men den jag lidit mest av är depression. Och då pratar vi inte om en nedstämdhet utan total utslagning av alla normala tankebanor och beteenden med apati och allt därtill.

Jag förringar på något sätt inte Helenas erfarenheter. Det är ingen Monthy Pyton-tävling. Jag konstaterar bara hur olika våra förutsättningar i livet ter sig. Och jag vet ju att det finns andra fd 26-åringar med långt värre erfarenheter än jag.

Medel att hjälpa

Fick veta på kommunala handikapprådets referensgrupp (KHRR) om ett dialogmöte mellan hjälpmedelsnämnden och deras kunder varvid jag anmälde mig att gå på detta. Nu visade det ju sig att jag inte är kund i detta fallet utan slutanvändare/brukare så det blev protester när jag anmäldes.

Gert Persson anmälde oss men fick beskedet att vi från KHRR inte fick komma med då det inte är för brukare. Gert, som även sitter i Falkenbergs socialnämnd för (M), blev irriterad och hotade att inte komma heller varvid de gav de med sig, så jag får tacka Gert för chansen att få komma med, som enda brukarrepresentant. Jag såg minerna när jag presenterade mig som brukarrepresentant för psykiatrin och i pausen kom hjälpmedelsnämndens ordförande Kristina Karlsson (C) fram och försäkrade sig om att jag inte skulle säga något dumt. Jag vet inte om det är brukare i allmänhet de är de är rädda för eller bara brukare från psykiatrin.

Hela dialogmötet var dock intressant och jag fick lära mig en hel del. Saker som jag faktiskt redan mejlat hjälpmedelsnämnden om men inte riktigt varit nöjd med svaren. Det har dock varit en del omorganisationer inom hjälpmedelsarbetet i och med bildandet av Region Halland så jag har avvaktat lite med att ligga på med frågorna. HMC, alltså HjälpMedelsCentrum som det heter från den första oktober i år, ligger direkt under regionfullmäktige. Detta innebar ett problem som jag dock inte förstod men något om att hjälpmedelsfrågorna inte tas upp i de andra nämnderna.

Grundanslaget på 60,6 miljoner är basread på år 2000 och kostnaderna för hjälpmedel det året plus indexuppräkning. Dessa 60 mille fördelas på kunderna men förslår ju inte långt så kommunerna och närsjukvården står för en ganska stor del själva. Dock fanns inte psykiatrin med år 2000 så de ingår inte utan den kostnaden läggs på respektive kommun eller närsjukvård, eller habiliterimngen om det gäller barn under 20 år. Det kallas förtroendeförskrivning och innebär att den enskilde brukaren ska få sitt hjälpmedel oavsett vem som förskriver och/eller betalar.

Ca 10 % av den halländska befolkningen har ett eller flera hjälpmedel. Det sker en stadig volymökning på ca 4-5 % /år¹ vilket snarare beror på att befolkningen blir äldre, kommer hem tidigare från sjukhus och tillkomst av nya produkter än befolkningsökningen. De som fixar hjälpmedlen till oss är förskrivarna vilka är strax under 900 st i Halland. Hälften av dessa är arbetsterapeuter och sjukgymnaster och resten andra professioner som logoped, läkare m.m. HMC omsätter ca 100 miljoner och har ca 58 anställda. I Halmstad finns det stora kundlagret men det finns en hjälpmedelsbas i Varberg och en i Kungsbacka även om den i Kungsbacka är för liten ännu. HMC undersöker, upphandlar, lagrar, levererar, kasserar, anpassar, reparerar, informerar och utbildar förskrivarna. Halland har en nyttjandegrad på 98% vilket är högt i Sverige.

Man kan hyra eller köpa sitt hjälpmedel. Det sistnämnda gäller ju framförallt det som inte går att återanvända t ex sittdynor och toalettförhöjningar. Det sistnämnda har dock anställts en rekonditionerare för och ska nu återanvändas vilket sparar en hel del pengar. Även specialcyklar undersöks om det går att hyra dem istället för köp som kostar den enskilde 3500:- i egenavgift.

I tre försökslän i Sverige har provats något som heter Fritt val. Hjälpmedelsnämnden tog upp frågan 2008-09 och det ligger nu på regionsstyrelsen som skickat ut frågan på remiss. Vilket betyder att kunderna har fått frågan om de vill att frågan ska gå på fördjupad utredning! Regeringen har tillsatt en egen utredning som ska ge sitt svar i december då det finns frågor om garanti, reparation och uppföljning när det gäller Fritt val.

Fritt val går till som så att en förskrivare bedömer mitt behov precis som idag. Denne anser att jag är kapabel till egenvård och ger mig en voucher (check) på det beloppet som motsvarande hjälpmedel hade kostat för HMC². Jag tar min voucher och köper det hjälpmedel jag vill ha och betalar antingen mellanskillnaden om det kostar mer eller så går mellanskillnaden tillbaka till HMC om det är billigare. Eftersom HMC:s hjälpmedel måste hålla en viss standard så har det visat sig att Fritt val faktiskt blir billigare. Till exempel en duschpall som enligt regler måste hålla för 130 kg måste ju lilla Märta som väger 45 kg inte ha utan kan välja en mindre och billigare. Dessutom i en annan färg.

Brukaren äger sitt hjälpmedel och kan göra vad man vill med det till och med ”gräva ner det” som Lars-Gunnar Petersson på HMC, föreslog. Problemen med Fritt val är att jag som brukare äger mitt hjälpmedel och således ansvarar för den men vem ska reparerea den om den går sönder och hur ska uppföljningsansvaret se ut. Redan idag ringer människor som köpt egna hjälpmedel till HMC och frågar om reparation och reservdelar. Förskrivarna får även ett större ansvar att bedöma om brukaren förmår egenvård. Det är ju inte alltid brukaren har den självinsikten. Dessutom blir det ju ingen återanvändning om brukaren äger och säljer vidare sitt hjälpmedel. Idag kan dessutom HMC köpa in större volymer och därmed pressa priset vilket ju inte går med Fritt val.

Lars-Gunnar Petersson tog även upp frågan om ny teknik. Idag kan en brukare få t ex en klocka, en timstock, en mobil och en planeringskalender men allt detta kan rymmas i en surfplatta och bli betydligt billigare. Men en surfplatta är en konsumentprodukt och inte ett hjälpmedel även om surfplattan skulle fungera mycket bättre OCH vara billigare. Frågan är hur vi ska ställa oss till ny teknik och vad som är ett hjälpmedel kontra konsumentprodukt.

Ett systematiskt förebyggande arbete med hjälpmedelsförskrivning är oftast dyrt men förebygger t ex fallolyckor som kostar åtskilligt mycket mer. Lars-Gunnar Petersson tipsade om en hemsida: Teknik för äldre och Äldre kostnadssnurran där man kan jämföra kommunens kostnad med hjälpmedel kontra särskilt boende. Jag jämförde Falkenberg och intressant nog så blir besparingen densamma oavsett vilken schablon man använder. Jag tolkar det som om det blir en ganska stor besparing även om man bara förskriver få hjälpmedel.

Annan bra länk Hjälpmedelstorget

Film om boende och bland annat C.status

¹ Volymökningen baseras på antal hyresdagar.

²Baserat på inköpspris och en viss % i avgift plus moms

Hyckleri hyckelra tralallalallalaa

Jag är medlem i ett antal föreningar. Det innebär ett antal medlemstidningar bl a Kustvärnet vilket är IOGT NTO Hallands medlemstidning. I och med att jag har ett MasterCard Ullaredkort får jag även gratistidningen Ulla hemskickad. Alla medlemstidningar landar en tid, efter en sväng på köksbordet för seriös läsning av det viktigaste, i badrummet.

I badrummet har vi en liten byrå som är perfekt att ha tidningar samt laptopen. Ibland när laptopen tar plats blir tidningarna förpassade ner på pallen bredvid. Det var där de låg en morgon när jag kom ut i badrummet. Ulla uppslagen med ena hörnet av Kustvärnet stickande ut undertill. Det var säkert en ren slump men uppslaget i Ulla var sidorna 46-47 och just det hörnet av Kustvärnet där Boris Lennerhov, VD på Gekås Ullared, var på bild med rubriken:

Boris säljer lotter för IOGT

Artikeln på sidan 47 handlar om bryggeribussen som går från Gekås till Carlsbergs bryggeri. Biljetter till bryggeribussen köpes i Gekås kundtjänst eller i Gekås campingbutik. I resan, som kostar 95 kronor, ingår bryggerivisning och ölprovning.

Bryggeriturena har varit uppskattade inte minst av shoppingtrötta män

På sidan 46 är det, säkert inte av en slump, en helsida med alkoholreklam. Förövrigt den enda alkoholreklamen i som annars är full med barn, hästar och hundar, hälsa, shoppingtips och kuliga saker från själva varuhuset (bland annat legomodellen med 76 267 legobitar av varuhuset). Missförstå mig rätt – jag älskar Gekås. Jag har handlat på Gekås i nästan hela mitt liv. Vi kan mycket väl åka till Gekås utan att handla något.

Tidningarna i badrummet fick mig att sätta i halsen av höjden till dubbelmoral. vinsatserna som säljs i varuhuset och sportsbaren a.k.a. gubbdagiset som ska öppna (har öppnat?) inne på varuhuset var illa nog.

Nu sponsrar de alkoholresor. Och har mage att påstå att de stödjer IOGT. Del av IOGT:s arbete är info om alkoholens skadeverkningar och kampanjen Vit jul. Att inte barnen ska behöva uppleva julhelgen med fulla föräldrar.

För mig går inte uppmuntrande av alkoholkulturen och stödjande av IOGT:s arbete riktigt ihop.

”Kul” detalj att det under alkoholreklamen i Ulla finns en varningstext
för drunkning och alkohol. Förra året drunknade 79 personer.
Om ca en tredje del till hälften är alkoholpåverkade
innebär det färre än 40 personer.

Ja det står förvisso i artikeln om bryggeribussen Carlsberg:

Och om man inte vill dricka alkohol finns det andra alternativ. Carlsberg är inte bara öl, det är smaker.

Samt att hennes förhoppning är att sprida kunskap kring och intresse för öl (Karin Berntsson Smakkällan AB)

OM MAN INTE VILL DRICKA ALKOHOL FINNS DET ANDRA ALTERNATIV! Om man nu är så jävla tråkig att man sätter sig mot alkoholkulturen och normen så finns det andra alternativ för det handlar faktiskt om smaker. Visst jag vet att det finns alkoholfri öl men det nämns inte i artikeln. Inte heller att Carlsberg gör annat än öl. Vi ska vara på det klara med att det handlar om alkohol och inget annat.

Jag är för ett systembolag i Ullared. Inte på Gekås utan ett eget, statligt systembolag. Det är viktigt att även landsbygden ska leva och det kan förhoppningsvis få folk att bättre acceptera statens alkoholmonopol.

På systemet handlar man lite granna och tar med sig hem för att dricka. På Gekås stannar man inte flera dagar för att hinna nyktra till innan man kör hem. Möjligen stannar folk på campingen över helgen och kör hem på söndagen. Bryggeribussen går endast på lördagar och det är oftast inte ok att köra dagen efter även om man är promillefri.

Mellan 5.000 och 7.000 svenskar dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholdrickande.

Varje dag görs i genomsnitt cirka 12-13 000 rattfyllerikörningar i Sverige.
Varje år dödas cirka 100 människor i alkoholrelaterade olyckor = var 3:e dag dör någon på grundav rattfylleri i trafiken.
I 50% av alla singelolyckor är föraren påverkad av alkohol.
Forskning visar att konsumtion och rattfylleri följs åt.
Varje år skadas cirka 900 människor svårt i alkoholrelaterade olyckor
Tre av tio omkomna personbilsförare är alkoholpåverkade.
Ungefär 90 procent av rattfylleristerna är män.

Källa: Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande.

Vart femte barn lever i hushåll där en vuxen har förhöjd konsumtion av alkohol, så kallat ”riskbruk”. Vart femte barn motsvarar ca 20 procent av alla barn lever = 385 000 barn. I Sverige. I dag.

Hur många av dessa vuxna handlar på Gekås?

Målen med målen

Häromdagen var jag på ett medlems/infomöte på IOGT här i stan. Louise Klintefjord, vår kommunala drog och brottsförebyggandesamordnare, informerade om kommunens drogpolicy dvs Falkenbergs kommuns samlade drogförebyggande arbete 2011. Det vi fick var en kortversion av regeringens ANDT-politik: proposition 2010/11:47.

*ANDT = alkohol, narkotika, dopning och tobak

Den innehåller 7 långsiktiga mål som kommunen kopierat. Till de långsiktiga målen finns ett åtgärdsprogram med konkretiserade insatser som har återrapporteringskrav. Louise drog lite kort om kommunens och regionens åtgärdsprogram.

Mål 1: Tillgång till narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak ska minska

Kommunen använder sig av RUSTAD Ansvarsfull Alkoholservering. Polisen använder något de kallar Kronobergsmodellen. Det innebär att påträffas en ungdom under 20 år med alkohol så beslagtas alkoholen och ungdom < 18 år blir tillsammans med förälder kallad till förhör som vittne till illegal alkoholhantering. Detta förmodar jag beror på att man inte får handla på systembolaget innan man är 20. Undrar om de gör skillnad på den öl som säljs på Ica? Polisen jobbar även mot näthandeln av droger vilket har blivit möjligt med en ny lag där de får beslagta även ännu ej narkotikaklassade droger. Louise berättade att det finns en länssamordnargrupp samt en strategigrupp vilken jobbar med barn i riskzon.

Jag är starkt kluven till ovanstående metoder. Ungdomar under 20 borde inte dricka alls då deras hjärnor inte är utvecklade så är jag FÖR att polisen tar alkoholen från dem. Samtidigt innebär det ett bekymmer ur demokratisynpunkt då polisen gör visitering, beslag och rapporterar på ett godtyckligt sätt, vilket inte hör hemma i en rättsstat.

Mål 2: Barn ska skyddas mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning eller tobak

Handlar mycket om förebyggande arbete som bl. a. MVC (mödravården) gör. Också barngrupper i form av BiV och BiM (barn i vålds- resp missbruksmiljö).

Mål 3: Antalet barn och unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller debuterar tidigt med alkohol eller tobak ska successivt minska
Alla ungdomsföreningar i Falkenberg ska ha handlingsplan mot våld, doping, mobbing och droger. Detta är ett krav för att få sitt föreningsbidrag. Sen ska resurser läggas på att få med föräldrarna i det förebyggande arbete: ”Tydliga gränser, normer och värderingar bland föräldrar och andra vuxna förebilder har stor betydelse för barnens inställning och framtida vanor.” (Prioriterat mål 3.5)

Det är så tragikomiskt att regering/riksdag möjliggör ökad alkoholkonsumtion med ena handen och med den andra försöker att minska den.

Mål 4: Antalet personer som utvecklar skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska successivt minska

Prioriterade mål under Strategiperioden:
•    Hälso- och sjukvårdens arbete med att förebygga ANDT-relaterad ohälsa ska utvecklas
•    Minskat riskbruk och intensivkonsumtion av alkohol bland studenter och bland unga vuxna med psykisk ohälsa
•    Förutsättningarna för tandvården att arbeta med tobaksprevention bör öka
•    Förutsättningarna att i ett tidigt skede kunna uppmärksamma och åtgärda ANDT-problem i arbetslivet bör förbättras

Handlar om förebyggande och brytande av riskbruk. Tyvärr hann jag inte skriva av Louises punkter men det handlade i alla fall om att psykiatrin (såväl ungdoms som vuxen) ska arbeta offensivt med åtgärder mot missbruk. Delar av målet touchar utkanterna på mitt blogginlägg om kvalitetsregister ”utveckla hälso- och sjukvårdens hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete så att det blir en integrerad del i hälso- och sjukvårdens dagliga verksamhet”.

Folktandvården ska kompetensutbildas (Prioriterat mål 4.3) då den gruppen ofta missas. ”Förutsättningarna för tandvården att arbeta med tobaksprevention bör öka”. I åtgärdsprogrammet står det även om kostrådgivning och efter veckans artiklar om att tandhälsan är så mycket sämre hos barn med lågutbildade föräldrar så har tandvården ett drygt arbete framför sig.

Mål 5: Personer med missbruk eller beroende ska ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet

Denna punkt är den mest skrattretande och samtidigt den mest intressanta. Siffror från socialstyrelsen säger att det (2011) finns 330 000 personer med ett alkoholberoende och närmare 30 000 med ett tungt narkotikabruk (Missbruksutredningens forskningsbilaga SOU 2011:6). Satsningen Kunskap till praktik är bra på alla sätt och vis men i praktiken BS.

Jag jobbade för att få igång ett fungerande brukarinflytande i Halland men det går inte att arbeta med organisationer som motarbetar all vetenskap och evidens. Jag har väl inte gett upp men åtminstone för till fället lagt ner engagemanget. Under året ska SKL/socialstyrelsen dock kartlägga brukarmedverkan och delaktighet i socialtjänsten och hälso- och sjukvård. Det ska bli intressant att få ta del av den kartläggningen.

Prioriterat mål 5.2 En tydligare och mer ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan huvudmännen för missbruks och beroendevården ska uppnås.

*suck* Ja det vore ju bra men det är låååååååååååååååååång väg dit. Jag mejlade socialtjänst och hälso- och sjukvården om hur de ser på ansvarsfrågan men fick ytterst lite svar och inget alls från socialtjänsten i Falkenberg. En dag när jag orkar ska jag ta tag i det igen.

En beredning av Missbruksutredningen ska göras under 2011. Jag har inget större hopp att förslagen ska förslagen implementeras, vis efter Milton-utredningen.

Prioriterat mål 5.3 Regionala och lokala skillnader i kvalitet, tillgänglighet och resultat
ska minska

Åtgärd under 2011:

• Arbete med öppna jämförelser inom missbruks- och beroendevården.

Till skillnad från det förra blogginlägget om att jag ville ha kvalitetsjämförelser på vården så är jag så desillusionerad att jag nöjer mig med att det finns beroendevård överhuvudtaget. Som det är idag är det en katastrof och den gruppen som alla pratat om och som skulle satsas på – psykiskt funktionsnedsatta med missbruk/beroende – hamnar fortfarande utanför alla former av vård.

Mål 6: Antalet döda och skadade på grund av sitt eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska minska

Polisen jobbar enligt Skellefte-modellen: den som åkar fast för rattfylleri ska erbjudas en kontakt och förslag inom 24 timmar. Detta för att man är som mest mottaglig just då och har visat sig fungera bra. Men det går ju inte att sitta ner och vänta på rattfyllona. På trafiksäkerhetsseminariet i Tylösand visades en alko-bom som jag ser fram emot på många ställen i landet. Framförallt i färjelägen där yrkeschaufförer bjuds på alkohol. Och på Gekås!

Sen Gekås började planera för en bar inne på varuhuset anser jag att det är Gekås skyldighet att sätta in såna bommar på parkeringen. Trots allt ät det fortfarande vanligare att männen står för körandet och fruarna för shoppandet. Och en vänteplats för mannen är ju också vad Gekås saluför baren som. Och de allra flesta kommer till Gekås under dagen.

Även under denna punkt nämnde Louise RUSTAD. Överservering skapar våld och där menade Louise att kommunen lyckats bra. Undrar om hon glömde Grand och Bratt där? Fast det kanske inte räknas nu när Bratt brann ner? Men det som ska göras under 2011 är att näringen ska ha bättre egenkontroll och på så vis minska våld ”i närheten av och på krogar och restauranger”. Krogarna som gör allt för att locka med happy hour och faktiskt överlever på grund av alkoholförsäljning – ska alltså själva se till att det dricks mindre. Ja det verkar ju vettigt. INTE!

Louise pratade om verkningseffekten är fem år. Det hon gör idag kan hon se resultat på först om fem år. Jag kan lugnt tänka mig att det kan vara en anings frustrerande. Fem år är lång att vänta och se om jag gör/gjort ett bra arbete. Lite som min känsla som Bisam. Först idag kan jag känna att mitt arbete där gjorde skillnad.

Det finns olika undersökningar där man kan se skillnad dock som t ex LUPP, Ung i Halland och CAN som gör årliga jämförelser. Det har även gjorts en behovskartläggning över boende i Stafsinge, alltså Falkagård där jag bor. Undrar hur de gjort den för jag har inte sett röken av något sådant. Vore rätt intressant att få veta vad någon annan anser att jag har för behov.

Dock ska det under 2011 undersökas om man kan erbjuda alkolås för den som riskerar att få sitt körkort indraget på grund av riskbruk av alkohol. ??? Ska man kunna få sitt körkort indraget utan att ens ha begått brott? Kanske kan man det redan idag jag har inte en susning men det låter barockt i mina öron. Vem avgör detta månntro?

Mål 7: En folkhälsobaserad och restriktiv syn på ANDT inom EU och internationellt

Prioriterat mål 7.3 Aktivt verka för att WHO :s ramkonvention om tobakskontroll efterlevs

är rent skrattretande då regeringen stoppat lagstiftning av konsekvensbilder på cigarettpaketen och dessutom jobbar aktivt på att få snuset marknadsfört i Europa. Så mycket dubbelmoral trodde jag inte gick att få i samma regering.

Hela åtgärdsprogrammet inleds med det gemensamma övergripande målet:

Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk. Målet innebär en nolltolerans mot narkotika och dopning, att minska allt tobaksbruk och förhindra att minderåriga börjar använda tobak samt att förhindra all skadlig alkoholkonsumtion, bl.a. genom att minska konsumtionen och minska skadliga dryckesvanor.

Och avslutas med samma ståndpunkt och tillägger dessutom att alla som kritiserar nolltoleransen är legaliseringsförespråkare.

För mig är inte legalisering och harm reduction samma sak och bör inte sammanblandas. Kriminaliseringen av konsumtionen har inneburit att polisen tar mycket resurser på att gripa enskilda narkomaner. Att missbruksvården monterats ned och att kriminalvården istället får ta över kommunernas ansvar. Polisens resurser ska gå till att jaga och fängsla producenter och distributörer. INTE jaga enskilda individer på grund av konsumtion.

Jag har varit en stark förespråkare mot harm reduction liksom legalisering. Men med ålder och erfarenhet inser jag att det är omänskligt och dessutom tar resurser. Jag är fortfarande starkt emot legalisering och vad mig anbefaller kan även alkohol och nikotin förbjudas med tanke på vilka konsekvenser dessa har på individen, samhället och folkhälsan. Det finns INGA lätta droger. Cannabis är inte bättre än alkohol möjligen mindre drastiska skador men det beror snarare på att färre använder det. Harm reduction är ju när det förebyggande arbetet misslyckats. Att inte låtsas om att människor dör i spåren av nolltoleransen är inte bara löjeväckande – det är kränkande, patroniserande och misantropiskt.